Utställningsguide, text utan bilder till utställningen Konstnärernas Ruovesi

Konstnärernas Ruovesi

Utställningen visas på Konstmuseet Ateneum 15.11.2019-26.1.2020

Trakten kring Ruovesi i Birkaland har lockat konstnärer inom olika genrer sedan 1820-talet. Gemensamt för dem har varit ett intresse för traktens natur, människor, folkliga traditioner och livsstil. Några konstnärer bosatte sig där, byggde sig ateljéhem eller sommarvillor. En del besökte Ruovesi bara en gång, andra flera gånger. Ruovesi framställs i ett flertal konstnärers verk, i folklivsbilder och i mäktiga ödemarkslandskap. Någon enhetlig eller sammanhållande konstnärskoloni bildades där inte, men för konstnärerna blev Ruovesi en viktig trakt som väckte känslor, och som de själva ville uppleva och utforska.

Utställningens centrala tema är funderingar kring traktens anda och dess betydelse för konstnärernas arbete. Trakten bjuder på upplevelser och lämnar minnesspår som genom konstnärens iakttagelseförmåga har fått formen av ett konstverk, en tolkning av den omgivande verkligheten eller av traktens förflutna. Ruovesi är en trakt som gjorde det möjligt att söka det andliga och att varva ner. Där fanns förutsättningar för konstnärerna att fördjupa sig i sitt konstnärliga arbete och utveckla nya uttrycksformer. Som plats och landskap betraktat kom Ruovesi att bli ett viktigt tema som upprepades och bearbetades om och om igen med olika tekniker under karriärens olika faser. Som livsmiljö och bostadsort blev Ruovesi en trakt där olika incidenter gav upphov till känslotillstånd som konstnärerna bearbetade genom sin konst.

De konstnärer som har valts till utställningen har behandlat teman i sina verk som på ett avgörande sätt hänför sig till trakten. De vistades och arbetade i Ruovesi när verken gjordes. Konstnärerna är Lauri Anttila, Akseli Gallen-Kallela, Gabriel Engberg, Werner Holmberg, Kalle Löytänä, Elga Sesemann, Hugo Simberg, Louis Sparre, och Ellen Thesleff. Verken är från perioden 1850- till 1980-talet.

Dessa ord var skrivna av Anu Utriainen, utställningens kurator.

Sal 20

MINNET AV EN PLATS

De målningar av Werner Holmberg (1830–1860) som beskriver trakten kring Ruovesi blev färdiga under hans sista levnadsår. Holmberg studerade landskapsmåleri i Tyskland och tillbringade somrarna 1857 och 1859 i Finland då han gjorde utfärder till Kuru, Virdois och Toriseva. Hans verk återger bondemiljöer, vyer över insjöstränder och skogsinteriörer. Holmberg komponerade sina verk i ateljén genom att kombinera motiv och detaljer från naturskisser och akvareller som han hade gjort ute i det fria. En del av motiven återkommer också i verk där han avbildar norska och tyska landskap. Oljemålningarna är alltså inte dokumenterande eller geografiskt exakta naturstudier utan kollage som har satts ihop av olika element.

Platsen och dess stämning, flyktighet, ljusförhållanden och väderfenomen väckte hos Holmberg känslor som var av avgörande betydelse för hans konst. Skisserna han gjorde på platsen är dokument över konstnärens omedelbara möte med naturen och omgivningen. Det färdiga konstverket är den visuella bilden av det minne och den stämning han upplevde under ett visst tillfälle. De rutter och platser Holmberg rörde sig på i Ruovesitrakten kan man hitta i terrängen utgående från hans skisser och akvareller.

Sal 21

SIMBERG OCH RUOVESI

Efter att ha avbrutit studierna vid Finska Konstföreningens ritskola reste Hugo Simberg (1873–1917) i augusti 1895 till Ruovesi för att där få undervisning av Akseli Gallen-Kallela (1865–1931). De tre längre perioder Simberg tillbringade i Ruovesi under åren 1895 och 1897 kom märkbart att forma den unge konstnären och dennes konstnärskap. Många av de för Simbergs konst centrala motiven – döden, de små djävlarna och naturallegorierna – kan spåras till konstnärens vistelser i Ruovesitrakten. Under Gallen-Kallelas ledning förkovrade sig Simberg även i temperamålning och olika tekniker inom grafikkonsten.

I Ruovesi fann Simberg stillhet, ro och tid att utforska och utveckla sitt symbolistiska och dekorativa tvådimensionella uttryck. Platsens karaktär, det enkla men även hårda bondelivet, landskapet samt naturens årstidsväxlingar som omgav konstnären bidrog med motiv. I verk som Hösten I och II (1895) samt Frosten (1895) träder mytiska figurer fram som representanter för de olika årstiderna och deras väderfenomen. I enlighet med symbolistiska tankegångar kan motiven ses som uttryck för människolivets olika skeden och kretslopp. Verken talar om en verklighet bortom det förnimbara, vilket Simberg upplevde vara centralt för konstens väsen.

Sal 22

AKSELI GALLEN-KALLELAS KALELA OCH TRÄSNITTSKONSTEN

Akseli Gallen-Kallelas ödemarksateljé Kalela i Ruovesi stod färdig 1895. Konstnären och hans familj bodde i Kalela på Näsijärvis strand i tre olika perioder fram till 1921. Under de första fem åren där flätades händelserna i hans privatliv på flera sätt samman med hans konstnärliga arbete. Vid 1890-talets slut ägnade sig Gallen-Kallela åt att göra grafik. Motiven i hans verk var i huvudsak porträtt, vinterlandskap runt Kalela och exlibris. Gallen-Kallelas framställning gick alltmera över mot symbolism, och han blev intresserad av tidsperiodens andliga strömningar – teosofi, esoterism och spiritualism. Under en resa till Berlin 1895 studerade han temperamåleri och konstgrafiska tekniker. Han skaffade också olika verktyg för att kunna arbeta på Kalela. Efter återresan till Finland lärde han sig på egen hand att göra träsnitt.

Gallen-Kallelas förstfödda dotter Marjattas död i difteri 1895 blev en stor personlig tragedi. Han bearbetade förlusten i sina grafiska arbeten, och hans djupa sorg vände till en stark kreativ period. Hans mest kända träsnitt föddes i snabb takt strax efter dotterns död, bland annat Dödens blomma, Sampos försvarare, Inspiration och Döden och blomman.

Sal 23

BILDER AV FOLKET

Citat av Akseli Gallen-Kallela, ur boken Kallela 1924

”Vi satt varje kväll i bastun med det övriga folket, Sparre och jag. Stiliga döttrar turades om med att kasta bad och kliva upp på laven, såsom seden ännu bjöd.”

De finländska konstnärerna fick sin första inblick i naturalistisk folklivsskildring Paris på 1880-talet. Strömningens centrala idé var att avbilda verkligheten utan förskönande. Böndernas levnadssätt, den sega, robusta befolkningen och karga naturen lockade konstnärerna till att återvända och göra målningsutfärder i hemlandet. Akseli Gallen-Kallela som var hemma i Tyrvis gjorde sin första utfärd till mellersta Finland 1886. Ett par år senare lockade han med sig också konstnärsvännen Louis Sparre. De blev båda hänförda av den orörda naturen, bondebefolkningen och deras livsmiljöer i Ruovesi och Keuru. Konstnärsvännerna bodde i torpet Ekola där de inte bara målade utan också jagade och deltog i husfolkets sysslor. Resultatet av resan var en stor mängd målningar och teckningar av invånarna och byggnaderna på Ekola, såsom I bastun, Första undervisningen och Sårfeber. För Gallen-Kallela blev ödemarksinvånarnas liv och miljö en stor upplevelse som gav honom uppslaget till figurerna i hans senare Kalevalamotiv.

Sal 23

SKISSERNA TILL KALEVALAFRESKERNA

Gallen-Kallela reste år 1898 till Italien för att studera freskomåleri. Året därpå målade han i Ruovesi skisserna till Kalevalafreskerna Sampo smides, Ilmarinen plöjer ormåkern, Sampos försvar samt Hedendomen och kristendomen. Freskerna kunde beskådas av en internationell publik under världsutställningen i Paris år 1900 i den finska paviljongbyggnadens takkupol. Under sina vistelser i Ruovesi i mitten av 890-talet hade Gallen-Kallela utforskat nya sätt att genom konsten ge uttryck för Kalevalas mystiska värld. Den naturalistiska stilen fick ge vika för ett syntetistiskt uttryck i symbolismens anda. Även i de dekorativt utformade freskskisserna byggs centrala scener ur nationaleposet upp genom dynamiska kompositioner av enhetliga färgytor och klara konturer. År 1928 fick Kalevalafreskerna nytt liv då de målades i Nationalmuseets entréhall av konstnären och hans son Jorma Gallen-Kallela.

Sal 24

ELLEN THESLEFFS MUROLE

Ellen Thesleff (1869–1954) tillbringade största delen av sina somrar i Ruovesi. Först bodde familjen på gården Murolekoski och därefter i den gamla kanalvaktarbyggnaden som senare utvidgades till ett ateljéhus enligt Thesleffs egna ritningar 1899.

När Thesleff var i Finland vistades hon helst i Murole där hon gjorde långa vandringar, tecknade och målade i det fria i miljön kring forsen och den närliggande holmen Kissasaari. Under hela sin karriär återgav hon om och om igen landskapet som öppnade sig utanför ateljén Casa Bianca. I verken kan man se hela spektret av Thesleffs konstnärliga produktion, förändringarna och övergångarna från en stil eller teknik till en annan. I Murole kunde Thesleff koncentrera sig helt på sitt arbete utan skyldighet att delta i familjens aktiva sällskapsliv eller i hushållssysslor.

Thesleff gjorde väggmålningar och dekorerade en kakelugn som beställningsarbeten på Pekkala herrgård i Ruovesi 1928. Målningarna Morgon, Dag, Kväll och Natt beskriver precis som titlarna säger olika tider på dygnet.

Sal 25

LANDSKAP

Sjöarna och ödemarksskogarna i Ruovesi är typiska finska inlandslandskap. I det inre Finland finns inget landskap som officiellt skulle ha korats till nationallandskap, men traktens vattendrag och ödemarker, endera i närbild eller sedda högt ovanifrån, är typiska vyer som målades där. För många konstnärer var naturupplevelsen stark. Man kan därför granska landskapsmålningarna både som återgivningar av naturen och som de minnen som kvarstår efter naturupplevelser, eller som symboler och mentala landskap.

Man kan tillskriva landskapen också politisk innebörd. I Finland är naturen och skogen också inkomst- och näringskällor. Man kan fundera över om idealiseringen av det inre Finlands landskap och återgivningen av det var konstnärernas svar på den skogsindustri som höll på att växa fram där.

Sal 25

ELGA SESEMANNS ÖDEMARKSATELJÉ ELKALA

Elga Sesemann (1922–2007) lät bygga ateljéhemmet på Pääskyniemi i Ruovesi tillsammans med sin konstnärsmake Seppo Näätänen (1920–1964) i början av 1950-talet. Paret bodde i Ruovesi fram till Näätänens död. Flytten från Helsingfors till ödemarken där landsvägar saknades var en radikal livsomställning som hade djupgående inverkan på Sesemanns konstnärliga arbete. Hon hade blivit känd på 1940-talet som en stark och egenartad expressionist. I Sesemanns produktion framstår Ruovesifasen som de olika experimentens tid då hennes konst inte bara inspirerades av den omgivande naturen utan också av filosofi och litteratur.

På tredje våningen visas även samtidigt utställningen Resorna ledde till mig själv – Helene Schjerfbeck.
Öppna utställningsguiden