Tillgänglig info till Ateneums samlingsutställning för personer med synnedsättning

En tillgänglig presentation av utställningen HISTORIER INOM FINSK KONST speciellt anpassad för personer med synnedsättning. I slutet av dokumentet finns tilläggsupplysningar om skulpturer som får vidröras. Fråga efter skulpturlista och vinylhandskar i Ateneums Info i museets bottenvåning. Vi önskar er njutningsfulla stunder i konstens tecken!

HISTORIER INOM FINSK KONST

Ateneums samlingsutställning presenterar vårt lands mest älskade klassiker i ett nytt ljus. Den lyfter fram nya verk och associationer, samtidigt som den knyter an till såväl Finlands historia som världshistorien. Vid sidan av konstverken ingår också en stor mängd material med bakgrundsuppgifter, speciellt i rummet intill sal nummer sex.

Utställningen finns på Ateneums andra våning samt i huvudsalen på våning 2½. Utställningen fortsätter i bottenvåningen med temat Modern, med konst från 1950-60 talet. Hela utställningen omfattar cirka 370 verk. Varje sal har sitt eget tema som presenteras i en väggtext. Cirka 50 verk i utställningssalarna är dessutom försedda med tilläggsuppgifter. Den här presentationen utgår från salarnas väggtexter.

Utställningen omfattar samtliga utrymmen på Ateneums andra våning, totalt nio salar samt de korridorer som förbinder dem. Salarna och korridorerna bildar en rektangel. Om du använder rullstol eller rollator rekommenderar vi att du först ser på verken i huvudsalen och sedan fortsätter med hiss till andra våningen och fortsätter där. Vår utställningsrond börjar i sal 6 på andra våningen, i korridoren som ligger närmast hissen. Härifrån rör vi oss medsols. För att ta del av hela utställningen hittar du de sista verken i sal 19, den smala korridoren före den så kallade bryggan på andra våningen. Du kan fortsätta utställningsbesöket på bottenvåningen och bekanta dig med konst från 1950-60 talet.

SALARNA 6 och 7, tema: KONSTNÄRER

I oktober 1888 öppnades Ateneum som sedan dess har varit konstnärernas hus. Här har man studerat, betraktat och upplevt konst. Till en början svarade den 1846 grundade Finska Konstföreningen för samlingarna. Föreningen inledde med att förvärva konstnärers självporträtt och porträtt av andra konstnärer. Man ville visa att konst och kultur hade en viktig ställning i samhället.

Under decennierna efter att Finland hade blivit självständigt var självporträttet allt oftare ett sätt för konstnärerna att fundera över sitt eget arbete och att iaktta sig själva. I Ateneums samlingar ingår självporträtt och andra porträtt av olika material ända fram till 1970-talet.

Information om rummen 6 och 7:

Vi befinner oss i en lång korridor där vi har en gammaldags hängning till vänster på Brunnsgatans sida: ett galleri med tätt hängda porträtt och självporträtt, totalt 72 målningar och 13 skulpturer eller reliefer. Personer med synnedsättning kan dra på sig museets vinylhandskar och känna på två skulpturer i ändan av korridoren. Närmare information om de skulpturer som får vidröras fås vid Ateneums infodisk.

I sal sju, korridoren som är parallell med Mikaelsgatan, finns fokus- eller informationsväggen Självporträtt som fokuserar på familjer. Där får man känna på material som används inom måleriet. Besökarna kan känna på och undersöka två målningsunderlag med kilram. Vad består en målning av?

SAL 8, tema: KRIGETS VALÖRER

Krigen kastade en mörk skugga över hela Europa under 1940-talet. I Finland härjade vinterkriget 1939–1940 och fortsättningskriget 1941–1944 samt Lapplandskriget 1944– 1945. Konstnärerna lyfte fram det hot och den ångest kriget medförde, och det rådde brist på material ännu länge efter krigsslutet.

Som motvikt till de tomma gatorna och tysta städerna ville man gripa tag i livet och avbildade aktivitet och festande, exotiska frukter och färggranna blommor. Tron på framtiden avspeglas i återuppbyggnaden av städer och vägar. Narrar och gycklare vittnar om den livskraft och optimism som växte fram även under sårytorna.

SAL 9, tema: HOPP OCH TVIVEL

Livet på 1920- och 1930-talet ackompanjerades av jazzorkestrar och fabrikspipor. Städerna växte, det gick snabbare att ta sig fram allteftersom ånglok, bilar och flyg kom in i bilden. Man ville öppna fönster mot Europa. Framtidstron sattes på prov av den stora depressionen i Finland 1929–1934.

Konsten blickade samtidigt åt flera olika håll. De allt mera internationella konstnärerna tog återigen intryck av nya stilar. Konstnärskapet började i högre grad betraktas som ett eget yrke. Under 1920- och 1930-talet anammade de flesta konstnärer den modernistiska klassicismen och dess valörer, men till exempel i den åboländska konsten mognade en starkt surrealistisk underström.

Information om Sal 9:

ett rätt mörkt rum, allmänbelysningen och punktbelysningen är sparsam.

SALARNA 10 och 11, tema: DET URBANA LIVET

I den här salen riktas konstnärens blick stillsamt och ibland också sorgmodigt inåt: den koncentrerar sig på en individ, på utsikten från ett fönster eller på en stadsvy utomhus.

I Finland följde man noggrant med den internationella konstvärlden. Konstgallerier som hade grundats i Helsingfors presenterade också den senaste europeiska konsten såsom till exempel rysk avantgarde samt franska och tyska konstnärers produktion. Första världskriget inskränkte emellertid livsrummet och begränsade kontakterna. År 1917 blev Finland självständigt och i landet rådde en politisk spänning mellan höger och vänster. Hemmet blev en viktig symbol – tryggt och framåtblickande.

Information om Salarna 10 och 11:

sal 10 är ett hörnrum med 15 målningar, och mitt på golvet står skulpturen Granitgosse. I följande rum, sal 11, finns igen en fokusvägg som heter Material där man får veta vilka material en konstnär eller byggare använder. I vitrinen som är inbyggd i väggen visas tre små skulpturer, skisser inför skulpturen Granitgosse av Wäinö Aaltonen: en gosse gjord i trä, en vit gosse i gips och mellan dem en patinerad, mindre gosse i gips. Bredvid vitrinen finns två gamla borrprover från Ateneumbyggnaden som du kan känna på. Vilka material känner du igen? Mitt emot vitrinen finns det trappor ned till bottenvåningen.

SAL 12, tema: NYA VINDAR

Början av 1900-talet präglades av ett behov av en ny samhällsordning. Storstrejken 1905 inledde en förändring mot parlamentarism. Den ideella orienteringen ledde till att politiska partier bildades. Inom konsten sökte man ständigt nya uttryckssätt. I Europa levde expressionisterna, impressionisterna, fauvisterna och kubisterna sida vid sida. I konstnärskretsarna började man gruppera sig med likasinnade. Också i Finland bildades konstnärsgrupper såsom Septemgruppen som gick in för ljust färgmåleri och Novembergruppen som valde mörkare valörer. Det var en tid av frigörelse beträffande såväl form, färg som ytans behandling.

Information om Sal 12 och Sal 14:

Rundvandringen fortsätter härifrån endera upp för trappan till huvudsalen eller alternativt en hinderfri rutt via gången, Sal 14, som går bakom huvudsalen parallellt med Ateneumgränden. Där finns mera information om Ateneumbyggnaden och museets historia.

SAL 13, tema: KLASSIKER

Under slutet av 1800-talet var Paris konstens europeiska centrum som drog till sig finländska och nordiska konstnärer. Snart kunde man se Parisinfluenser i konsten. Friluftsmåleriet och realismen utraderade romantiken. Perioden lämnade spår i konsthistorien i form av en stor mängd klassiker.

De årligen återkommande Salongerna i Paris gav konstnärerna en möjlighet att göra stora genombrott. Albert Edelfelts målning Ett barns likfärd (1879) belönades till exempel med tredje klassens medalj. I Finland kallades epoken guldåldern, och där befästes uppfattningen om den finska identiteten, människan och det finska landskapet.

Information om Sal 13:

Ateneums huvudsal, våning 2½. Mitt i den stora salen finns en lång sockel för skulpturer som även fungerar som bänk. I salen finns bland annat målningen Sårad ängel. På salens båda kortsidor leder trappor ner till andra våningen. Bakom huvudsalen finns en lång korridor som utgör en hinderfri rutt i den andra våningen.

SAL 15, tema: SYMBOLISM

Mänsklighetens gåtor och stora filosofiska frågor tynger de olika konstarternas utövare omkring sekelskiftet 1900. Blicken riktades mot människans psyke och brytningspunkter i livet såsom födelse, död och utvecklingen från barn till vuxen. Symbolisterna intresserade sig för drömmar och fantasier. De beskrev ofta teman från en osynlig värld.

Sina motiv sökte symbolisterna till exempel i litteraturen eller musiken. Det berömdaste litterära verket var Charles Baudelaires Det ondas blommor (1857). I de symbolistiska kretsarna beundrade man nyplatonismen och ansåg att den materiella världen endast avspeglade den verkliga, idéernas värld. Inom konsten byggdes bryggor mellan världarna.

Information om Sal 15:

Mitt i salen står en skulptur som besökare med synnedsättning får beröra med vinylhandskar på händerna.

SAL 16, tema: KALEVALA

Kalevala är en tryckt samling gamla finska dikter. Ursprungligen sjöngs de och gick i arv som en muntlig tradition från generation till generation. Den första versionen av Kalevala gavs ut 1835 och den slutliga, utvidgade versionen 1849. Efter utgivningen började Kalevala betraktas som Finlands nationalepos.

De mytiska personerna och berättelserna i Kalevala inspirerade konstnärerna från början. Sina starkaste tolkningar i bildkonsten fick Kalevala omkring sekelskiftet 1900. Karelen, eller karelianismen, blev nationalromantikens ideal, vilket drev konstnärer med Akseli Gallen-Kallela i spetsen till att söka visuella intryck från Karelen där en stor del av Kalevaladikterna hade tecknats ner.

Uppgifter om Sal 16:

I ett hörn av detta hörnrum finns en fokusvägg med information om Den stora gäddan i Kalevala med hänvisning till Akseli Gallen-Kallelas målning med samma namn. Under målningen finns en kantele med mässingssträngar och en stor gäddas käkben i en sluten glasvitrin. Till vänster om vitrinen kan man lyssna till musik från två olika hörlurar: en traditionell melodi från Vuonninen i Vitahavskarelen spelad på en kantele med mässingssträngar eller en del av berättelsen om Den stora gäddan, en sång om hur kantelen skapades. I salen finns också målningarna Kullervos förbannelse, Lemminkäinens moder och Ainomyten.

SAL 17, tema: MÄNNISKOR

Under 1800-talets sista decennier byggde man i Finland upp en idealbild av folket. Bönder och borgerskap avbildades i romantikens anda. Scenerna var ofta arrangerade men tyder också på ett intresse för etnologiskt material såsom dräkter och föremål.

Med historiska målningar ville man däremot beskriva sådant som hade hänt i det förflutna såsom krig och bemärkta personers liv. Konstnärerna blev rentav uppmuntrade till att göra historiemålningar, men behållningen blev magrare än förväntat. Däremot hade man fullt upp med porträtt, för visst var det ju viktigt att personer som ur landets synvinkel ansågs viktiga förevigades med porträtt.

Information om Sal 17:

En mycket tätt hängd sal med totalt 63 målningar och 4 byster. Här finns bland annat målningarna Drottning Blanka, I Luxembourgträdgården och Brudens visa. Vandringen fortsätter till korridoren som är parallell med Centralgatan, sal nr 18, och efter det vänder vi till utställningens sista korridor och sal nr 19.

SALARNA 18 och 19, tema: LANDSKAP

Redan under 1800-talets första hälft förevigade man finska landskap i litografier som publicerades i portföljer för försäljning. Den viktigaste bildsamlingen var Finland framställdt i teckningar (1845–1852). Där ingick också bilder av den byggda miljön. Författaren Zachris Topelius stod bakom bokens idé: natur, människa och kultur bildar en helhet. Diktaren J. L. Runebergs romantiska synsätt var det motsatta. Han ansåg att vild natur och orörd ödemark var kulturens motsats och därför värdefull. Ett orört insjölandskap sett från en höjd har länge varit ett av Finlands landskapsideal.

Information om salarna 18 och 19:

Här finns landskapsmålningar på båda sidor om korridoren. I sal 19 finns verket Stridande tjädertuppar som är bekant för många. Efter den sista korridoren har du kommit till huvudtrappan, den så kallade bron, och därifrån kan du ta trappan ner till Ateneums bottenvåning, eller alternativt kan du använda hissen.

Ateneums bottenvåning

HISTORIER INOM FINSK KONST -utställningen fortsätter med temat 1950-60 –talet

MODERN

Denna rundvandring fortsätter vid en korridor i närheten av betjäningsdisken, rutten genom salarna 3-5 går parallellt med Mikaelsgatan. I bottenvåningen finns ett sextiotal konstverk: målningar, skulpturer, grafik och videoverk. Efter den sista salen kan man ta trapporna upp till andra våningen.

Sal 3 Tema: Form och färg

Efter andra världskriget följde en tid av återuppbyggnad i Finland. Konstnärerna bidrog till att få landet på fötter genom beställningsarbeten: väggmålningar och monument. Landet leddes av Urho Kaleva Kekkonen som valdes till president 1956, och invånarantalet uppgick till cirka fyra miljoner. Coca-Colan, rockmusiken och televisionen kom in i människornas vardag. Den finska arkitekturen och formgivningen blev världskänd.

Inom konsten skedde en stor förändring i och med modernismens egentliga genombrott. Hos konkretisterna reducerades uttrycket till form och färg. Sam Vanni ville få färgerna att harmoniera direkt mot varandra: ”Jag provar ända tills det säger BZZZ.” På andra håll experimenterades i surrealismens efterdyningar eller målades världen så som den såg ut.

Information om sal 3

Museibesökare med synnedsättning kan i detta utrymme beröra två skulpturer genom att använda vinylhandskar.

Sal 4 Tema: Rätten att experimentera

1950–70-talets Finland präglades av en intern flyttningsrörelse: man flyttade från landsbygden till de industrialiserade städerna. Flyttandet fick också tankarna i rörelse. Studenterna började höja rösten för att rätta till samhälleliga missförhållanden. Medvetenheten slog fram inom musik, teater, litteratur, film och bildkonst. Den internationella konstens betydelse accentuerades. År 1961 arrangerade Ateneum den första ARS-utställningen som tog in framför allt italiensk, fransk och spansk informalism till Finland.

Intryck från utställningen visade sig också i många finländska konstnärers produktion. Samtidigt fick man prova på nästan vad som helst i konsten. Assemblagen, tredimensionella verk bestående av flera föremål, blev allt vanligare. Experimenten framträdde i form av överraskande material såsom ljud, ljus eller rörelse. De visade sig också i form av slående motivval som rentav ledde till anklagelser för gudsförsmädelse och rättegångar.

Information om sal 4

I detta rum kan besökaren med synnedsättning bekanta sig med Mauno Hartmans mycket stora, upprättstående träskulptur. Observera att skulpturens podium utgör en del av skulpturen, var varsam så att du inte snubblar över de utstickande trädelarna på golvet.

Sal 5 Tema: Ställningstaganden

Dagstidningarna, radion och televisionen förmedlade en bild av politiska kriser och krig. Vid sidan av den följde man ändå också med fenomenen underground, hippie och populärkultur. Filmer och musik från Amerika blev nyhetsstoff. Också de amerikanska bildkonstnärerna såsom Andy Warhol, Jasper Johns och Claes Oldenburg väckte intresse.

I Finland profiterade konstnärerna på landets geopolitiska läge mellan väst och öst, på gränsen till Sovjetunionen. Beredskapen att avläsa och också utmana de politiska systemen var hög. Också sådana institutioner som museer kritiserades för sina stelnade verksamhetsformer. Genom konsten ville man ta ställning, och metoderna var många alltifrån popkonst till performance, från miljökonst till konceptkonst.

Information om sal 5

I mitten av detta utrymme har man placerat en högt belägen metallskulptur som man inte får röra. Framför fönstret som går ända ner till golvet finns en monitor med videoverk.

Information om Konstmuseet Ateneum – vad finns var:

Hinderfri ingång från Ateneumgränden.

Huvudentrén: står man med ryggen mot Brunnsgatan ligger biljettkassan, infodisken och självbetjäningsgarderoben till vänster.

Bakom huvudtrappan finns en hiss, WC (dam-, herr- och tillgängligt WC) samt en bemannad garderob.

Till höger: kafé/restaurang, och där bredvid finns Ateneums innergård och museishop. I salarna 2–5 på bottenvåningen visas utställningen Historier inom finsk konst med temat 1950–1960-talet.

Infodisken och den bemannade garderoben lånar vid behov ut en reliefkarta med info i punktsskrift över museets bottenvåning.

Våning 1: Ateneumsalen, två separata WC:n (damer, herrar)

Våning 2: Historier inom finsk konst – Ateneums samlingsutställning, hinderfri ingång bredvid hissen till verkstaden.

Våning 3: Temporära utställningar. Här finns också en WC bredvid hissen samt ett kafé vid aulans mitt.

SYNTOLKADE VERK:

På Ateneums webbplats har också sex verk från Ateneums samlingar syntolkats med uppläsning. Endast på finska. Dessa har producerats i samarbete med Celia, biblioteket för synskadade, år 2011. För manus och uppläsning svarar Emmi Jäkkö. Dessa verk finns beskrivna på vår webbplats: Länk till tolkningssidan

ALLMÄN INFO:

BILJETTER

Biljettpriserna varierar beroende på utställning
Under 18 år gratis
Med museikort gratis

ÖPPETTIDER

Ti, fre 10–18
Ons, to 10–20
Lö, sö 10–17
Må stängt

KONTAKTUPPGIFTER

Brunnsgatan 2
00100 Helsingfors
Tfn 0294 500 401
ainfo@ateneum.fi

SKULPTURER MAN FÅR KÄNNA PÅ I UTSTÄLLNINGEN HISTORIER INOM FINSK KONST

Ateneums andra våning och bottenvåningen

Här finns en förteckning över de skulpturer som man med specialtillstånd får röra vid med vinylhandskar på händerna. Beröringen är avsedd för museibesökare med synnedsättning. I allmänhet sker detta i grupp under en guides ledning. Observera: enskilda personer med synnedsättning som rör sig med egen assistent kan också få tillstånd att röra vid skulpturerna.

OBS Smycken såsom ringar, armband och armbandsur, metall-spännen och liknande måste tas av också om du använder handskar. Regeln gäller även assistenter och guider. De skulpturer man får röra vid i salarna känns igen på att de är försedda med en punktskriftsdekal med konstnärens namn. Om punktskriftsskylten saknas får man inte röra vid skulpturen.

Märk! Det är inte tillåtet att flytta på eller lyfta skulpturer. Använd alltid vinylhandskar, be att få sådana vid infodisken. De finns i storlekarna S, M och L.

Ateneums andra våning:

Börja beröringen i sal 15 med rena vinylhandskar, eftersom marmorskulpturen är mycket känslig för smuts.

Sal 15 Tema: SYMBOLISM

AUGUSTE RODIN (1840-1917), fransk
Danaid, 1889
material: marmor 

Sal 8 Tema: KRIGETS VALÖRER

MIKKO HOVI (1879-1962), finsk
Alarm, 1940
material: brons

Sal 6 Tema: KONSTNÄRER

GUNNAR FINNE, 1886–1952, finsk
Toivo Vikstedt, porträtthuvud 1922
material: tenn

OSKARI JAUHIAINEN, 1913–1990, finsk
Självporträtt, 1947
material: brons

Ateneums bottenvåning Tema: Modern

Sal 3 Tema: FORM OCH FÄRG

KAIN TAPPER  (1930-2004), finsk
Ljuskilen, 1967
material: björkträ

MAX ERNST (1891-1976), tysk
Bastiljens ande, 1960-1961
material: brons

Sal 4 Tema: RÄTTEN ATT EXPERIMENTERA

MAUNO HARTMAN f.1930, finsk
Vårt land -skulptur II, 1968
material: trä