Siirry sivulla:
Text: Suna Vuori | Foto: Ville Malja
Arppa (Aaro Airola)
Musiker
I somras turnerade vi med bandet på festivaler där antalet decibel för det mesta är ganska högt. Mellan de övriga programmen på Haapavesi Folk och spelade, och där hörde jag en akustisk spelning som gav en alldeles speciell känsla. Petri Hakala spelade mandolin och Markku Lepistö tvåradigt dragspel, och det var på något sätt väldigt gripande. En polsk polska är inte något jag vanligen skulle intressera mig för. Jag ställdes alldeles plötsligt inför den, och det kändes väldigt bra att komma ifrån de höga volymerna och få lyssna till akustiska klanger.
De flesta av mina egna idoler hör till subkulturen eller har sina rötter där. Själv har jag haft en stark skejtaridentitet, och jag inspireras av den DIY-anda den är förknippad med, av spontant hittade och producerade saker. Då jag gör och framför musik försöker jag inte erbjuda lyssnarna några särskilda känslor, utan jag gör det som känns bra för mig själv.
Kring konsten förstår man hur lika vi allasist och slutligen är, även om vi lätt inbillar oss att andra är annorlunda. Det är på något sätt tröstande då man läser en bok och inser att någon år 1550 har funderat på precis samma sak som jag tänker på nu.
Sixten Korkman
Ekonom
I mitt barndomshem spelades det skivor med Sibelius så att väggarna skakade. Jag tyckte det var konstigt, men vägen till den klassiska musiken öppnade sig. Arbetarförfattare som Harry Martinson och Väinö Linna formade mina värden.
Inom bildkonsten är det väldigt många verk som har rört mig, till exempel Hugo Simbergs målning Mot kväll som hör till Ateneums samlingar och som tilltalar mig då jag nu själv har barnbarn, samt Francisco de Goyas teckningar av krigets fasor som jag sett på Prado-museet i Madrid.
Konsten har ofta varit ett sätt för samhället att använda ekonomiskt överskott, antingen till allas glädje eller bara en liten elits. Konstens betydelse ligger emellertid någon annanstans, och den är kopplad till det betydelsefulla i att leva. Litteraturen har förändrat världen mer än vetenskapen eller filosofin.
I sista hand är kulturen viktigare än ekonomin eftersom ekonomin är instrumentell medan kulturen har ett egenvärde. Samtidigt utvecklar konstupplevelser också vår fantasi och vår förmåga att tänka på hur saker ser ut ur en annan människas perspektiv. De kan utvidga vår förståelses gränser och främja värden som gynnar demokratin, liksom också hälsa och lycka. Därför borde de ha en plats i varje finländares liv.
Sara Salmani
Pluralismexpert
Konsten kan fungera som eskapism likaväl som en kraftkälla i vardagen. De bästa verken ger utrymme för fantasin, men resonerar också med betraktarens verklighet. Själv får jag kraft av filmer som bryter stereotypier och låter mig tänka på saker ur ett helt annat perspektiv än det vanliga.
Konsten kan i dessa dagar ha en stor betydelse för att främja dialog. Med dess hjälp kan vi vidga våra sinnen och hitta saker som förenar oss trots den instabila situationen i världen.
Som medlem av en minoritet skulle jag hoppas att man på konstmuseerna fick se flera verk av upphovsmän med olika bakgrund. Det skulle bredda vår uppfattning om vad som är finländskt och om vem som kan vara konstnär och vem som vinner uppskattning i sitt yrke. Om museerna vill ha ny publik skulle det löna sig att reda ut varför en del grupper av människor aldrig har besökt dem. Sedan kan man fundera på metoder för att göra museerna mer lockande för en så bred publik som möjligt.
Reetta Hietanen
Lärare i småbarnspedagogik
Med konstens hjälp lär sig barnet känna världen och får en koppling till den kultur hen växer upp i. Konsten fungerar som träning i att se och som ett redskap för förundran, begrundande och frågeställande. Det utvecklar tänkandet och ger insikter, alltså lärande. Världen är komplex och man kan uppfatta den på otaliga sätt.
Hos oss på daghemmet Vironniemi genom syrar konstpedagogiken all pedagogik. Vi ser den som en del av barnets tillväxt, där barnet upplever olika saker och delar dem med andra jämnåriga. Att göra egna observationer är väsentligt. Vi kan till exempel titta på träd på gården eller i parken, sedan gå till ett konstmuseum för att se träd utförda av olika konstnärer, och till slut själv teckna och diskutera dem.
Många besöker ett museum för första gången tillsammans med sin daghemsgrupp. För oss är det viktigt att visa att museerna är intressanta platser och att barnen får vara sig själv i dem. Barn har sina egna sätt att göra observationer. Oberoende av om vi går till biblioteket, till en teater eller för att se en utställning lär vi oss också varför sådant finns, vad man kan hitta där och hur man agerar där.
Riitta Hari
Neuroforskare, akademiker
Neurovetenskapen kan inte ensam förklara konstupplevelsen, och det är inte bara hjärnan som avgör vad
en människa finner vackert eller fult, motbjudande eller intressant. För att förstå upplevelser måste vi beakta hela människan och hens omgivning. I konstverk, liksom i vår övriga omgivning, upptäcker vi det som överraskar, som vi är intresserade av eller som har en koppling till något vi tidigare har upplevt.
Då vi ser på ett konstverk som tilltalar oss själva aktiveras det område på fron tallobens inre yta som hör till hjärnans belöningssystem. En kraftig estetisk upplevelse kan också ge upphov till starka reaktioner i det autonoma nervsystemet såsom hjärtklappning, svettning, en känsla av att förlora tid och plats.
Själv tänker jag på konsten framförallt som något som ger välbehag, väcker nyfikenhet eller provocerar. Musik och fotokonst som avbildar människor har gjort särskilt starkt intryck på mig.
Ibland har den noggranna granskningen av konstverk gått så långt under huden att det har känts som om jag själv hade varit närvarande då verken skapades.
Hanna Meretoja
Professor i litteraturvetenskap,
författare
För mig ligger konstens kraft i dess förmåga att utforska olika sätt att existera i världen och att föreställa sig andras verkligheter. Konsten öppnar nya möjligheter att tänka, känna, agera och ha relationer. Den kan få oss att se livets viktigare frågor som mer komplicerade, föra oss till kunskapens gränser och till att möta det okända, det som vi inte kan behärska.
Konsten erbjuder tröst genom att ge en känsla av att jag inte är ensam. Den kan ge en form till sådant som jag själv har uppfattat som formlöst i dunklet. Detta kände jag kraftigt och kroppsligt då en cancerdiagnos förde mig till dödens rand. Konsten blev mitt sätt att överleva. Jag läste och skrev som en drunknande.
Jag ville för min egen lilla del bidra till att bygga ett sådant tillstånd av frågande där man i lugn och ro kan utforska upplevelser av vilsenhet, förvirring och komplexitet, liksom mer grundläggande frågor om liv och död. De har inga svar, och just därför måste de ställas om och om igen.