Tuulikki Pietilä (1917–2009) hör till de ledande finländska grafikerna efter andra världskriget. Utställningen presenterar ett tvärsnitt av en experimentlysten och tekniskt mångsidig konstnärs omfattande produktion för att markera att hon i år skulle ha fyllt 100 år. I den Pietiläsamling som Ateneum fått motta som testamentsdonation finns nästan alla hennes arbeten.
Sammanlagt visas ca 170 verk från åren 1933 till 1985. Tuulikki Pietiläs ovanligt stora produktion omfattar totalt över 1 400 verk. Verken avspeglar konstnärens livsskeden och outsinliga intresse för konstgrafikens olika tekniker. Många av de grafiska metoderna kräver skicklighet, tålamod och mycket experimenterande. På utställningen åskådliggörs också tillverkningsprocessen bakom ett grafiskt avdrag.
Utställningen koncentrerar sig främst på arbeten från Pietiläs informalistiska period. Vid sidan av de icke-föreställande motiven ingår verk som återspeglar Tuulikki Pietiläs och Tove Janssons gemensamma intressen: resor ute i världen, somrarna på Klovharun i Pellinge skärgård samt parets katt Psipsina. Också arbetet förenade de två konstnärerna som hade var sin ateljé i samma byggnad i Ulrikasborg i Helsingfors.
På utställningen åskådliggörs också tillverkningsprocessen bakom ett grafiskt avdrag. Dessutom visas Tuulikki Pietiläs arbetsredskap som hon testamenterade till konstgrafiker Inari Krohn. På utställningen får vi också se Anssi Pulkkinens och Eeva Siivonens kortfilm Post Scriptum (2014). Kortfilmen är filmad i Pietiläs ateljébostad i Helsingfors 2010 innan den tömdes på hennes arkiv och arbetsverktyg.
I utställningens arbetsgrupp ingick amanuens Anu Utriainen, specialforskare Erkki Anttonen och som sakkunnig, Ateneums mångårige intendent Heikki Malme som har inventerat alla verk som ingår i donationen. Arbetet underlättades av att den ordningssinnade Pietilä redan på 1930-talet började göra anteckningar om varje avdrag i sina arbetsböcker.
Den skickliga flerfärgsgrafikern tillämpade flera olika stilar i sin produktion
Den tekniskt mångsidiga konstnären tillämpade flera olika stilar i sin produktion, från realism till kubism och abstrakt konst, främst konstruktivism och informalism. Sitt första nonfigurativa eller icke-föreställande arbete gjorde Pietilä redan 1948. Hon förde stiliseringen och abstraheringen av sina motiv allt längre och gick under 1950-talet naturligt över till ett konstruktivistiskt uttryck. På 1960-talet övergick Pietilä till en friare informalistisk framställning. Hon började också experimentera med olika grafiska tekniker till exempel genom att kombinera metallgrafik med träsnitt och med litografi och serigrafi.
Tuulikki Pietilä blev redan under studietiden i Paris 1953 intresserad av att använda färger och började skapa flerfärgsgrafik regelbundet. Till en början gjorde hon litografier med 2–6 färger men övergick till att göra träsnitt och serigrafi med som mest 12 olika färger. På 1960-talet började hon använda flera färger också i metallgrafiken.