Navigera på sidan:
Utställning
Hannu Väisänen har arbetat med serien Schillmark-variationer under de senaste tre åren. Verkens rötter går emellertid tillbaka till Väisänens barndom för över femtio år sedan: det var då Väisänen mötte Smultronflickan för första gången i samband med en folkdansresa från Uleåborg till Helsingfors. Schillmarks verk och det gustavianska ljuset studerade Väisänen närmare också senare under sina studier på Finska Konstakademins skola som på den tiden verkade i Ateneum.
Nils Schillmarks (1745–1804) verk fascinerade Hannu Väisänen av flera orsaker. Verken är exempel på den svensk-finska bildkonstens utveckling och de internationella strömningar som på den tiden nådde det fjärran belägna Norden. Väisänen är också intresserad av Smultronflickan, Ulrika Charlotta Armfelts (1771–1835) allt annat än rosenkindade personhistoria. Forskandet i Schillmarks och Armfelts bakgrund ledde bland annat till 1700-talets torpbyggen, 1800-talets äktenskapsuppfattning, konterfej-ordets etymologi och hur en näverkorg skulle flätas.
Hannu Väisänens variationer är kopplade till musiken: också många kompositörer av klassisk musik såsom Bach, Mozart, Haydn och Beethoven har gjort sina egna variationer av till synes enkla teman. Utgångspunkten till Väisänens målningar är den variation han lärt sig från musiken: verken kunde som underrubrik ha tempoanteckningar såsom ”livligt”, ”tungt”, ”långsamt” och ”sjungande”.
Förutom målningar visas i samband med utställningen också 18 av författarens prosafragment, där Väisänen beskriver sina känslor inför Schillmarks verk och föreställer sig hur Armfelts lyckliga och olyckliga vändpunkter i livet såg ut. Fragmenten undersöker prosatextens möjligheter genom att förklara sådant man inte kan få fram med måleri.
Också Nils Schillmarks verk Smultronflickan (1782) och Stilleben med punschskål (1795–1797) visas på utställningen.
Prosafragment
”När jag stod framför dig, Smultronflicka, för första gången, var jag klädd i en genomvåt folkdräkt för gossar, och lukten från västen som var gjord av ylletyg fick mig att tänka på ett får i regn. Det var i början av sextiotalet. Jag hade gått med på att delta i folkdansresan till Helsingfors endast på grund av att jag som kompensation för den fasansfulla folkdansen skulle få besöka ett konstmuseum. Det regnade på Borgbackens scen. Jag hade kommit med buss från Uleåborg tillsammans med de andra folkdansarna och skulle åka tillbaka efter ett snabbt besök i konstens värld.
Men plötsligt stod jag där, framför dig, som förlamad. En kallelse! Jag hade hört ordet flera gånger i min barndom, men alltid i samband med någon andaktsövning. Mitt inre ställde frågan: Kan detta vara min kallelse? Jag hade alltid varit svag för näverns mönster, och när det nu förenades med allmogedräktens randning och ett gåtfullt leende var jag beredd att svära konstnärseden. Jag hörde någon ropa mitt namn, men jag varken kunde eller ville röra på mig. Min rätta plats var där, framför dig, Smultronflicka.”
Hannu Väisänen
Vad är Fokus-salen?
Fokus-salen presenterar komprimerade plock av konstnärer och teman från Ateneums samlingar.
