Målaren Magnus Enckell (1870–1925) är framför allt känd som representant för den finländska symbolismen. Utställningen presenterar ett täckande urval ur en av guldålderns mest betydelsefulla konstnärers produktion och lyfter fram honom som en mångsidig opinionsbildare inom kulturlivet.
I slutet av detta dokument finns en biografi över Magnus Enckell, hans livsfaser. På utställningen finns denna info i sal 31.
Magnus Enckell -utställningens saltexter:
Sal 31
Magnus Enckell
Magnus Enckell är en av den finländska konsthistoriens centrala konstnärer. Han är framför allt känd som representant och ledargestalt för symbolismen i Finland på 1890-talet. Senare ändrade han sitt uttryck och blev vägledare för den färg- och ljusmättade neoimpressionismen.
Som utgångspunkt för utställningen har vi valt att presentera Magnus Enckell ur olika synvinklar i ett så brett perspektiv som möjligt. I hans mångsidiga produktion ingår porträtt, landskap, fantasier, religiösa motiv, stilleben och personstudier. Han gjorde ett flertal monumentalmålningar till offentliga utrymmen. Enckell gjorde också en stor mängd teckningar. På utställningen visas verk från fem decennier, allt ifrån hans tidiga studieår och fram till 1920-talets mytologiska teman.
Enckell var en förnyare som samtidigt tog avstamp i den europeiska kulturens traditioner. Han var en inflytelserik person inom konstlivet, utställningskommissarie och ordförande för Konstnärsgillet i Finland. Musik, teater och litteratur var viktiga element i den mångsidigt bildade konstnärens liv.
Som person har konstnären intresserat sina samtida och konstkännare genom decennierna. Han var en social världsman som rörde sig i internationella kulturkretsar. Å andra sidan var han en drömmare som trivdes i hemmets krets och i ensamhet. Han kunde vara gåtfull och reserverad, men samtidigt en pålitlig vän. På fotografier i hans eget arkiv ser man honom tillsammans med familj och vänner.
På utställningen finns verk från offentliga och privata samlingar från olika håll i Finland. I samband med utställningen publiceras en rikligt illustrerad utställningskatalog med artiklar skrivna av sakkunniga.
Vi tackar Svenska kulturfonden och Sigurd Frosterus konststiftelse för deras understöd.
Utställningens kuratorer:
Riitta Ojanperä, FD
Chef för samlingsförvaltningen
Finlands Nationalgalleri
Anna-Maria von Bonsdorff, FD
Intendent
Konstmuseet Ateneum
Marja Sakari, FD
Museichef
Konstmuseet Ateneum
Från Borgå till Paris
Magnus Enckell uppmanades av sin teckningslärare i gymnasiet, Johan Knutson, att visa sina teckningar för Albert Edelfelt. Uppmuntrad av Edelfelt sökte Enckell efter avlagd studentexamen till Konstföreningens ritskola i Helsingfors, och övergick därifrån snart till att studera i Gunnar Berndtsons ateljé.
År 1891 förverkligades en väntad resa till Paris. Stadens inspirerande konstliv och studierna på Académie Julian formade Enckells konstsyn mot den avskalade form som symbolismen förespråkade. Verken Självporträtt och Kvinna från Bretagne väckte förundran på Finska Konstnärers utställning där Enckells verk för första gången visades.
Sal 30
I sinnets världar
Magnus Enckells växande intresse för att nå en högre konst fri från den materiella världen fick honom att sträva allt längre bort från den akademiska konstens regelverk. I sina pappersbaserade verk med blandteknik testade han målarkonstens gränser. Hans asketiska palett drevs till sin spets, och han arbetade fram monokromatiska målningar med endast en svart färg. Pubertetens problematik, eteriska porträtt, mytologiska och religiösa teman samt gåtfulla pojkbilder väckte förfäran och förtjusning och lyfte fram Enckell till ett av de ledande namnen i konstens Finland.
Sal 29
Ljuset och färgen återvänder
Efter sina år på resande fot hittade Magnus Enckell nya teman och havslandskap. Hans första besök på Hogland 1901 ändrade också konstens väsen – ljuset och färgen återvände till hans verk. Intresset för porträtt fortsatte, och i sina målningar förevigade Enckell sin mentor Albert Edelfelt, vetenskapsmannen Edvard Westermarck och sin älskade mor. Också stilleben började intressera honom genom sin tidlöshet. Början av 1900-talet präglades av att motivkretsen vidgades och blev mångsidigare.
Sal 28
Uppståndelsen och andra offentliga verk
Enckell gjorde ett flertal verk till kyrkor och andra offentliga utrymmen. Hans tidigaste altarmålning Getsemane för kyrkan i Savitaipale blev färdig 1902 och förstördes i en eldsvåda 1918. Målningarna inne i Tammerfors domkyrka förverkligade han tillsammans med Hugo Simberg. Enckell målade altarfresken Uppståndelsen åren 1906–1907. Kyrkan och dess dekor är ett centralt modernt helhetskonstverk i den finländska konsten från början av 1900-talet. Han vann en glasmålningstävling för Åbo Domkyrka 1924, men verket förverkligades inte. Glasmålningarna till Centrala Björneborgs kyrka blev färdiga 1926 efter konstnärens död.
Magnus Enckells förord
Utställningskatalogen, Salon d’Automne Paris 1908
Finland är ett fattigt och avlägset land vars historia har överskuggats av smärtsamma politiska förhållanden, misär och förtryck.
Har vi i Finland likväl lyckats odla en intellektuell kultur? Finns det utrymme för konst i vår livsmiljö? Eller ska landets konst betraktas som en del av de primitiva folkens konstkulturer? Vore det för övermodigt att vilja ingå i den konststrävan som under vår samtid skakar om hela världen? Hos oss finns mod, och vi går framåt. Att isolera sig från den övriga världen vore ödesdigert.
Om våra steg ännu är osäkra beror det på bristen på traditioner och på att vår konstkultur är ung. Den är endast ett halvt sekel gammal, och dess första mästare var Edelfelt. Han var en föregångare, och efter honom har en hel mängd framåtsträvande, begåvade konstnärer stigit fram. En del av dem, såsom Gallen-Kallela och Rissanen, lyfter fram djupt lokala karaktärsdrag i sin konst. Andra, såsom Saarinen, representerar ett vidare betraktelsesätt.
Det finns emellertid drag som förenar dem alla. Det är sannolikt lättare för en utlänning än för oss själva att avgöra vilka egenskaper som är gemensamma för alla våra konstnärer. Förhoppningsvis är sådana särdrag tillräckligt tydligt skönjbara för att det ska vara möjligt att tala om specifikt finsk konst.
På världsutställningarna 1889 och 1900 hade Finland en egen utställningspaviljong. Man kan likväl säga att det är först i år, då utställningen äger rum i alldeles utomordentliga utrymmen och i en fin miljö, som publiken faktiskt har en möjlighet att se finländsk konst i Paris.
Hur tar Paris konstpublik, som är den mest rutinerade och krävande i hela världen, emot vår konst? Vi hoppas att vår strävan, som åtminstone har varit allvarlig och ärlig, ska vinna uppskattning.
Paris, september 1908
M. Enckell
Sal 27
Litteratur, musik och internationella kontakter
Utöver bildkonst var Enckell intresserad av litteratur, musik och teater. Han trivdes i tvärkonstnärliga sällskap såväl i hemlandet som utomlands. Han målade verken Folkskolan och Läsesalen till Finlands paviljong på världsutställningen i Paris år 1900. De ingick i ett projekt som skulle göra bildningen i Finland känd internationellt. Projektets galjonsfigur var då Albert Edelfelt. Enckell ärvde senare rollen som kulturambassadör och internationell utställningskommissarie. År 1908 ingick en separat utställning av finländsk konst i Paris ansedda höstsalong under hans ledning.
Sal 26
Hamnvyer
I Enckells akvareller återkommer hamnar och fartyg samt arbete och verksamhet i anslutning till dem. Ett flertal motiv fanns i Helsingfors som var konstnärens hemort i Finland efter att han som ung hade kommit för att studera vid Finska Konstföreningens ritskola på Ateneum. Omkring år 1909 erbjöd hamntemat också en möjlighet att söka ett nytt grepp när det gällde att i en målning återge luft, ljus och färg.
Sal 25
Färgens seger och Paris
Efter 1908 dominerades den finländska konstdiskussionen av den internationella konstens nya strömningar. Enckells vän och stödperson, konstkritikern Sigurd Frosterus, ville se en förändring i det finländska måleriet i den färgmättade neoimpressionismens anda. Porträtten av kritikerns maka, Emmy Frosterus, från 1909 och 1910 visar att Enckell svarade på utmaningen. Hans färgpalett blev allt klarare, vilket mankan se speciellt i hans verk från 1910-talets första år. Enckell reste alltjämt ofta till Paris, och under sina resor 1911 och 1912 målade han storstadens gator och nöjesliv.
Sal 24
Den känsliga linjen och människokroppen
Enckell var en skicklig tecknare. Motiven till många viktiga målningar föregicks av ett otal tecknade skisser i hans skissböcker. Med hjälp av papper, penna och akvarellpensel fångade han flyktiga ögonblick och intima stämningar bland människor, i naturen eller i stadsmiljöer. Den unge, starke och virile nakne mannen är ett upprepat tema i hans teckningar.
Teckningarna efter modell vittnar om tecknarens erotiskt laddade blick. De modeller han har fångat i sina bilder visar genom den nakna kroppens poser och detaljer också allmänt något om människan som kroppslig varelse i en ständigt föränderlig tid och omgivning.
Sal 23
Hav, natur och livskraft
Om somrarna trivdes Enckell vid havet tillsammans med konstnärsvänner och familj: på Hogland i östra Finska viken, på Kuorsalo utanför Fredrikshamn, på Pitkäpaasi, i Porkala och i Hangö. Seglatser hörde också till sommaren. I början av 1900-talet stärktes tron på den friska luftens och solens välgörande inverkan på hälsan. I verket Gossar på stranden från 1910 avspeglar den neoimpressionistiska färgvärlden förbindelserna mellan människan och naturen. I väggmålningarna som beställdes till Nylands Nation i början av 1910-talet kombineras det tidsenliga naturtemat med den klassiskt tidlösa föreställningen av människans guldålder.
Sal 22
Fauner och backanter – bilder av sinnlig njutning
Olika fauner, satyrer, backanter och pan-gudar i exotiska naturlandskap har varit teman inom konsten under olika epoker. Magnus Enckells tidigaste faunmålning härstammar från hans symbolistiska period år 1895. Enckell kunde med hjälp av sagoväsen beskriva sensualitet, närhet till naturen och sexuell njutning. De dåsiga mytologiska gestalterna som njuter av livets goda är också uppenbart homoerotiska. Faun (1914) är ett verk från Enckells koloristiska fas. Uppslaget till verket fick han från en föreställning av Sergej Djagilevs Ryska balett till Claude Debussys komposition En fauns eftermiddag i Paris 1912 med stjärndansaren Vaslav Nijinsky.
Sal 21
Mytologiska motiv
Mytologiska motiv var ett centralt tema hos 1800-talssymbolisterna då de funderade över livets djupa mysterier. Berättelserna i Ovidius verk Metamorfoser inspirerade Magnus Enckell redan i ungdomen. När konstnärerna i slutet av 1800-talet (fin de siècle) tog sig an urtida myter föreställde de sig en flertydig, mångbottnad, approximativ och gåtfull konst. För Enckell var intresset för antikens sägner inte endast en övergående fas, utan han återvände till dem under olika perioder. Genom myterna var det möjligt att fundera över sig själv, det undermedvetna och psyket, och samtidigt behandla problematiken kring ett modernt jag i vidare bemärkelse.
Sal 20
Kaos och hemmets frid
Under sina tio sista levnadsår riktade Magnus Enckell blicken bakåt. Han omarbetade mytologiska motiv, vände sig inåt mot hemmets krets och nostalgiska parklandskap, eller letade efter ett förlorat paradis i sina målningar. Stilen varierade också från de för Nabisgruppen typiska ljuva färgerna och formerna till Cézanneaktig struktur. Enckell målade alltjämt också beställningsarbeten i realistisk stil. En stämning av längtan och saknad återkommer i flera av hans målningar. En central helhet hänför sig till inbördeskriget 1918. Hans Kaos-verk faller trots det politiska temat tillbaka på Enckells individualistiska grubblerier kring det mänskliga.
Livsfaser
1870 Knut Magnus Enckell föds 9.11.1870 i Fredrikshamn. Föräldrar: Alexandra Fredrika Vendla Helena (f. Appelberg) (1832–1914) och docent Carl Wilhelm Enckell (1818–1883), kyrkoherde vid Veckelax församling.
1881 Inleder sin skolgång i Borgå Lyceum. Har Johan Knutson (1816–1899) som lärare i teckning.
1883 Enckells far avlider.
1885–1887 Deltar som illustratör vid katalogiseringen av forntidsminnen på Hogland, i Vederlax och Säkkijärvi i närheten av Fredrikshamn.
1887 Blir bekant med Albert Edelfelt i Borgå.
1889–1890 Avlägger studentexamen och flyttar till Helsingfors för att studera på Finska Konstföreningens ritskola. Avbryter snart sina studier och börjar studera som Gunnar Berndtsons (1854–1895) privatelev. Står modell för Edelfelts verk Kristus och Magdalena.
1891 Första resan till Paris i februari. Studerar på Académie Julian, arbetar också i Bretagne. Deltar i Finska konstnärers gemensamma utställning.
1892 Konstverken Liggande gosse och Två gossar.
1893 Andra vistelsen i Paris med hjälp av Nylands Nations stipendium. Militärtjänst i Davidstad i Östra Finland.
1894–1895 Återvänder på våren 1894 från Paris till Finland. Reser på hösten till Italien, bekantar sig med renässanskonsten och blir intresserad av monumentalkonst. Återvänder följande vår från Italien till Finland. Andra pris i en dukattävling för sitt verk Gosse med dödskalle. Intresset för mytologiska motiv ökar.
1896 Utses till medlem av Konstnärsgillet i Finland. Bor en tid i S:t Petersburg och målar kopior i Eremitaget.
1897 Deltar i en konstnärskongress i Stockholm och blir bekant med Sergej Djagilev, Axel Gallén och Hugo Simberg.
1898 Deltar i utställningen Mir iskusstva arrangerad av Sergej Djagilev i S:t Petersburg. Reser igen till Italien och målar kopior i Florens.
1900 Deltar med tre s.k. pannåmålningar i världsutställningen i Paris. Deltar också i en utställning av finländsk konst på Grand Palais i Paris och vinner en silvermedalj för sina målningar. Reser via Venedig till Spanien.
1901 Första sommaren på Hogland. Börjar planera målningarna till Helsingfors universitets bibliotek.
1902 Sommaren i Porkala. Första monumentalmålningen, altarmålningen Getsemane till kyrkan i Savitaipale (förstörs i en eldsvåda 1918). Första separatutställningen i Nylands Nations utrymmen. Vinner första pris i statens tävling för målade personporträtt.
1903 Deltar tillsammans med andra finländska konstnärer i en utställning i Berlin. Kort förhållande med Anna Emilia Holmlund, sonen Jorgen föds. Enckell och Simberg får i uppdrag att göra dekoren i Johanneskyrkan i Tammerfors (numera Tammerfors domkyrka).
1904 A.W. Finch och Enckell organiserar en utställning av fransk och belgisk konst i Helsingfors. Universitetsbibliotekets målning Guldåldern blir färdig.
1905 Reser via Venedig och Rom till Neapel, besöker Pompeji och Capri.
1906–1907 Börjar måla fresken Uppståndelsen i Tammerfors domkyrka. Den 10 meter breda och 4 meter höga målningen blev Enckells enda fresk. Presenterar sina grafiska arbeten för första gången våren 1907. Gemensam utställning med Hugo Simberg på Riddarhuset i Helsingfors och på Åbo konstmuseum.
1908 Fjärde höstsalongen i Paris, Salon d’Automne 1908. En stor andel finsk konst ingår, Enckell är utställningens kurator. Nylands Nation beställer ett postumt porträtt av Albert Edelfelt av Enckell.
1910 Ingår i kommittén som arrangerar Albert Edelfelts minnesutställning. Separatutställning på Riddarhuset. Väljs till medlem av Finska Konstföreningens pris och inköpsnämnd.
1911 Förhandlar på initiativ av ryska konstnärer om en gemensam utställning i S:t Petersburg.
1912 En utställning av de konstnärer som bjöds in till S:t Petersburg visas på Ateneum, Septemgruppen bildas. Medlemmar förutom Enckell är Verner Thomé, Ellen Thesleff, Mikko Oinonen, Juho Rissanen, Yrjö Ollila och A.W. Finch. Torsten Stjernschantz är utställningskommissarie. Besöker igen Paris.
1913 Septems 2:a utställning på Ateneum, inbjudna deltagare är bl.a. Pierre Bonnard och Charles Guérin.
1914 Septems 3:e utställning på Ateneum i marsapril. Gruppens namn Septem etableras. Första världskriget. Modern avlider i december.
1915 Väljs till ordförande för Konstnärsgillet i Finland (1915–1918). Septems 4:e utställning. Målar två somrar i Saarijärvi i Mellersta Finland.
1916 Septem ställer igen ut på Ateneum på våren. Finska Konstföreningens samlingsutställning förnyas i och med föreningens nya intendent Torsten Stjernschantz. Stort antal verk av Enckell ingår.
1917–1920 Sista resan till S:t Petersburg. Separat och grupputställningar. Septems 6:e utställning på Ateneum 1917, gruppens 7:e och 8:e utställning åren 1919 och 1920 på Galerie Hörhammer. Reser till Portofino i Italien 1920. Köper en villa av Ellan Edelfelt, ritad av Eliel Saarinen, i Kilo, Esbo. Firar julen 1920 i sitt nya hem.
1921 Utställning på Stenmans konstsalong på hösten. Flytten till Kilo tillför motiven stilleben och interiörer till hans konst. Resa till Koli.
1924 Utställning på Galerie Hörhammer. Deltar i Konstnärsgillets jubileumsutställning på Ateneum. Får i uppdrag att göra glasmålningar till kyrkan i Björneborg. Köper en lägenhet på Idrottsgatan i Helsingfors i ett hus ritat av hans vän, arkitekt Sigurd Frosterus. Erhåller Franska Hederslegionens medalj.
1925 Reser till Paris för att övervaka tillverkningen av glasmålningarna. En retrospektiv med 192 verk på Ateneum. När utställningen förs till Stockholm insjuknar Enckell i lunginflammation och avlider den 26 november i en ålder av 55 år. Minnesstunder i Stockholm och Helsingfors, begravas i Fredrikshamn.
1926 Glasmålningarna i kyrkan i Björneborg avtäcks.
Välkommen till Ateneum!