Jag har märkt att det råder frustration i vårt samhälle över att det i Finland av idag ges uttryck för rasism och diskriminering, såväl strukturellt som i vardagslivet. Gruppen bakom Call for Action for Art Institutions in Finland sammanfattar sin starka oro i ett brev till oss: “Den överallt rådande rasismen förringas och de icke-vita rasifierade röster som lyfter fram rasismen tystas.”
På Ateneum och Finlands Nationalgalleri har vi aktivt tagit upp och behandlat dessa frågor. Arbete pågår bland annat när det gäller principerna för tryggare rum och likabehandlingsplanen inom hela Nationalgalleriet. Det centrala i principerna för tryggare rum är att säkerställa att Ateneum är ett område fritt från diskriminering och trakasserier. Vi vill genom vårt agerande tydligt föra fram att vi inte accepterar diskriminering och trakasserier av något slag. Var och en av oss ansvarar för tryggheten inom våra lokaler. Tillsammans och var för sig skapar vi en positiv och trygg atmosfär och bryr oss om varandra.
Att främja mångfald och garantera inkludering kräver konkreta initiativ. Därför har vi bland annat initierat Eko-projektet. Inom ramen för projektet har vi bjudit in personer med olika bakgrund som studerar finska att delta i diskussioner kring Ateneums konstsamling. Vi pratar om hur vår samling talar till och väcker frågor hos personer som kommer från andra kulturer än majoritetskulturen. Kommunikationen sker på lättförståelig och tydlig finska då det är en rättighet att förstå och göra sig förstådd. I projektet ingår även att utbilda guiderna för att de ska bli mer öppna och inkluderande i mötet med olika besökare.
Vi håller också på att uppdatera vårt varumärkeslöfte så att mångfald och inkludering blir en del av vår vardag. Vi är en del av det offentliga samtalet och vi måste ta vårt ansvar när vi använder oss av vår röst. En förutsättning är att man är villig att diskutera och förändra. Konsten har kraft att möta såväl det välbekanta som tuffa saker. Att främja mångfald innebär också att bejaka det kontroversiella.
Just nu håller vi på att planera en ny samlingsutställning som ska visas 2023. Utställningen kommer att utforska vår samling och dess utformning ur en rad olika synvinklar. Den första frågeställningen är vilken kulturtradition det till syvende och sist handlar om i vår samling.
Kan samlingen verkligen ge röst och vara klangbotten åt uppfattningar hos personer som närmar sig den utifrån skilda utgångspunkter? Det är också viktigt för oss att inse att vår egen blick inte är neutral och att vi måste granska våra egna synsätt kritiskt. Att identifiera sin egen hållning hjälper en att medvetandegöra eventuella värderingar och tankemodeller som kan förändras efter att man har blivit medveten om dem.
Genom att aktivt föra diskussioner om antirasism och få till stånd konkreta förändringar samt skapa nya innehåll har Ateneum alla möjligheter att påverka det finländska konstfältet samt bredda samhället inför framtiden. Jag hoppas att vi i framtiden ska kunna erbjuda en reell plattform för den antirasistiska debatten och för konstnärliga projekt som tar upp frågor om den kulturella mångfalden i Finland.
När den är som bäst är konsten en hållbar förändringskraft. Den här kraften använder vi för att skapa en gemensam och mångsidig världsbild och en förståelse för varandra. Vi bidrar till resan ut i samtiden och klivet in bland annorlunda upplevelser och därigenom till ökad förståelse och förhoppningsvis mer empati.
Vi befinner oss på en resa mot ett mer jämlikt och flerstämmigt Ateneum. För att nå fram behöver vi föra en aktiv dialog med våra besökare.
* I Finland finns bland annat följande aktörer som bedriver arbete mot rasism och verkar för inkludering: Art for Equality; Call for Action for Art Institutions in Finland community; Museum of Impossible Forms; Arma Alliance (The Anti-Racism Media Activist Alliance) och Globe Art Point.
