Saltexter – En tidsfråga

Rundtur

Saltexterna börjar i museets bottenvåning med tre utställningssalar. Rundturen fortsätter i den andra våningen med start i huvudsalen, i sal 2.9. Rundturen fortsätter medsols och avslutas i sal 2.8 i närheten av huvudsalen.  Där finns ett aktivitetsutrymme för alla museibesökare, en Studio.

En Tidsfråga

Samhällsförändringarna i Finland och i resten av världen fungerade som katalysator när vi började planera denna nya samlingsutställning. Våra grundläggande frågor handlar om vilka berättelser Nationalgalleriets samling idag kan förmedla och hur den på ett äkta sätt kan vara en hela folkets samling. Vi vill ta vår samling närmare folks vardag och erbjuda möjligheter till identifikation för museibesökare i alla slags livssituationer. Utifrån brännande grundläggande frågor valde vi fyra ämnesområden som huvudteman för utställningen. Temana är: Konstens makt, Naturens tid, Folkets bilder och Det moderna livet.

Konstens makt. Vem bestämmer vilka bilder vi betraktar? Vi frågar oss hur Ateneums ”stora berättelse” har kommit till och hur den fötts fram. Vilken roll spelar slumpen? Vi lyfter fram passionerade konstsamlare och donatorer samt makthavarna inom museet, det vill säga de som varit med och format konstsamlingen.

Naturens tid. Vilken är människans roll i naturen? Är vi skapelsens herrar eller en del av den känsliga väv som också vår egen art ingår i och tillvaron hänger på? Temat för fram hur man inom bildkonsten framställt naturen, olika organismarter och människan som uttnyttjare av naturen och som en del av den.

Folkets bilder. Vem betraktas som finländare, vem är europé och vem är världsmedborgare? Och hur har de definitionerna förändrats? Temat dekonstruerar nationalidentitetsbygget inom bildkonsten och funderar över vilka som lämnats utanför.

Det moderna livet. Man kan hävda att den samling som ligger inom Ateneums ansvarsområde tillhör till den moderna tiden. Temat belyser olika fenomen och omvälvningar som hör till vår moderna tid, såsom industrialiseringen, urbaniseringen, kvinnoemancipationen, det växande utbudet på fritid och upplösningen av klassamhället. Granskningen av det moderna görs inom fem olika ämnesområden: Staden, Barndom, Rytm, Nocturne och Komposition.

Marja Sakari

Museichef

Konstmuseet Ateneum

Donationer och inköp

Konstmuseisamlingar kommer i allmänhet till på två sätt: i form av inköp eller donationer. Ateneum har fått mycket betydande samlingar i form av donationer, det handlar om verk som privata samlare förvärvat under årtiondens lopp. Museet har gjort konstanskaffningar både på basis av gemensamma beslut och utifrån enskilda personers val. Utbudet på konstverk och donationer har påverkat dessa beslut, men det har också värderingarna under olika perioder gjort.

Ateneums samling kan klassas som en bred och tämligen heltäckande nationalgallerisamling ur konsthistorisk synvinkel. Museet strävar till att göra anskaffningar på ett planerat sätt. Man har gjort anskaffningar till samlingen även i samband med forsknings- och utställningsverksamheten.

Konstens makt – Vem avgör vilka bilder vi tittar på?

Temat Konstens makt lyfter fram de passionerade samlarna, donatorerna och experterna – konstens försvarare och makthavarna – de som har inverkat på hurdan Ateneums samling har blivit.

Ateneum har Finlands största och mest omfattande konstsamling som består av över 28 000 verk. Många verkhelheter har erhållits i form av donationer av privatpersoner och par, där utgångspunkten för deras samlande varit en djupt känd kärlek för konsten. Samtidigt är det experterna som jobbat vid Ateneum som haft ansvaret för museets konstanskaffningar.

Ateneums samling berättar om den finländska konstens historia: om konstnärer, konstköpare och donatorer. Via de verk och verkhelheter som ingår i temat kan du granska dessas inverkan på samlingen. Konstfältet visar sig i form av nätverk, där också mänskliga relationer, pengar, makt och slumpen inverkar på vilka bilder vi tittar på.

Grafik och teckningar

I Nationalgalleriets samling finns en stor mängd pappersbaserad konst, i huvudsak grafik, teckningar och skisser. I denna sal ställs turvis fram ett urval verk av samlare och konstnärer: Rolando och Siv Pieraccinis samling, Samling Tuomo Seppo, grafikern Aune Mikkonen, konstnären Juhana Blomstedt samt den Antellska delegationens japanska träsnitt. Verkhelheterna byts ut med tre månaders mellanrum.

Den gemensamma samlingen

Finska Konstföreningen som grundades 1846 tog hand om konstanskaffningarna till sina samlingar tills samlingen gjordes om till en stiftelse 1939. I samband med att Statens konstmuseum grundades blev konstverken statlig egendom 1990. Nuförtiden ansvarar Nationalgalleriet för verken. Ateneum har ansvaret för vården av verk från och med 1750-talet och för konstnärer som påbörjat sin verksamhet före 1970.

Nationalgalleriets samling växer med hundratals konstverk årligen. Ateneums museichef och kuratorteamets medlemmar får ofta erbjudanden om donationer och konstverk. Varje inkludering av ett verk i samlingen övervägs noggrant. Man följer också intensivt med konsthandeln. Konsten som på olika sätt bjuds ut påverkar fortfarande hur konstsamlingen formas.

Naturens tid

Med hjälp av konst har man skapat en uppfattning om vad naturen är. När vår relation till naturen förändras, ser vi också på konsten med nya ögon. Det människocentrerade tänkesättet har en lång historia i västerländsk kultur. Temat Naturens tid betonar dock att människan är en del av naturen i dess helhet. Temat ifrågasätter den människocentrerade världsbilden, där människan ses som en alldeles speciell varelse fri från det övriga existerande.

När vi betraktar konstverk ur miljövetenskaplig synvinkel ser vi inte bara människans historia, utan märker att människan är en art bland andra. När naturen omkring oss förändras är det dags att fråga: hur borde vi som människor förändras och förändra våra handlingssätt?

Det moderna livet – hur känns nutiden?

Under temat Det moderna livet presenteras verk från 1900-talet, som är känt som modernismens århundrade. Det var en tid fylld av stora, omvälvande händelser, och en stark tro på teknik, utveckling och en bättre framtid. Men tidsperioden präglades också av destruktiva krig och revolutioner samt känslor av alienation och främlingskap.

Omvälvningarna ledde till nya uttryck och avantgardistiska riktningar inom europeisk kultur och konst, det gemensamma för dem var att de avstod från att imitera naturen. I Finland var den modernistiska konsten ändå i huvudsak figurativ: man målade landskap, stilleben och personporträtt.

Ett centralt tema för det moderna livet är dess dubbelhet. Erfarenheter av ensamhet och alienation går hand i hand med optimism och hoppfullhet. De strukturella förändringarna i samhället, urbaniseringen och den snabba förändringen av vardagen avspeglas i verken, där konstnärerna beskriver sina egna erfarenheter och sådant de själva bevittnat. De funderar över hur nutiden känns, hurdan deras omgivning ter sig. Det moderna livet består av fem temahelheter: Staden, Barndom, Rytm, Nocturne och Komposition

Rytm

Ett centralt drag i den modernistiska konsten är att man avstår från det figurativa, formen bryts sönder och verken blir tvådimensionella. Speciellt efter kriget börjar man i den finländska konsten se influenser från europeiskt avantgarde och amerikansk popkonst. Stilriktningar inom bildkonsten som har ett namn med efterleden ”ism” blir vanligare. Granskningen av nutiden syns i motivvalet: verken behandlar de aktuella händelserna i just sin tid.

I verken som skildrar den moderna livserfarenheten går den urbana, häftiga livsrytmen hand i hand med en mer melankolisk och drömlik stämning. Rytmen är rörelse och hoppfullhet, samtidigt vävs det in mörkare och mer ställningstagande nyanser.

Nocturne

Termen nocturne hänvisar i musiken och bildkonsten till nattliga scener och naturmystik: det klara dagsljuset är borta och mörkret breder hotfullt och oberäkneligt ut sig också på det symboliska planet. Konstnärerna har blivit inspirerade av de blå stunderna i norr, av naturfenomen och sommarnattens ljus samt av städernas kvällshimlar och parker i gatlampors sken. Konstverken kan vara inspirerade av scener från den egna näromgivningen, av ett sinneslandskap eller ett minne.

Komposition

Kompositionen är bildkonstens eviga motiv och genre. De traditionella vanitas- och memento mori -motiven symboliserar alltings förgänglighet och dödlighet. Stilleben har använts också för att avbilda ett alldeles vanligt vardagsliv.

Den modernistiska perioden förde med sig ett nytt konstskikt som hade lösgjort sig från det figurativa. Vid sidan av de klassiska stillebenen fick vi verk som lekte med proportioner och nya tekniker, verk som bestod av en samling material, eller fotografier. När man avstod från att imitera verkligheten gav det utrymme för form- och färgkompositioner, vilka fortsätter stillebenmålningens strävan mot harmoni och estetik. De modernistiska kompositionerna är som ett ymnighetshorn, där man kan hitta alla bildkonstens stilarter, tekniker och material.

Staden

Staden började bli ett vanligare motiv i konstverken under 1900-talets första årtionden. Konstnärerna uppmärksammade sin näromgivning, den växande staden och den urbana livsstilen. Att visa upp staden var en avspegling av idén om en växande nation.

Staden var scenen för framsteg och optimism. Staden avbildades också som ett sinnestillstånd – ibland som färgrik och dynamisk, ibland som öde och melankolisk. Livsrytmen var snabbare och farligare i staden. Industrialiseringen innebar att det uppstod både en arbetarbefolkning och knapphet: löftet om ett bättre liv blev inte verklighet för alla. I verk som avbildar staden kan man sida vid sida se framtidstro och upplevelser av alienering.

Barndom

När befolkningen växte blev staden ett barndomens landskap för allt flera. Barndomen ter sig oskuldsfull och bekymmerslös i verken, i de vuxnas ögon också som en lite mystisk och ouppnåelig tid. Verken avspeglar en förståelse för barndomen som en värdefull och speciell del av människans livscykel samt uppfattningen av barnen som en social grupp som behöver omvårdnad och skydd. Lekande barn är rätt sällsynta i verken. Många konstnärer har skildrat barn sittande på en stol, försjunkna i sina tankar.

Verk på papper

I dessa korridorer presenteras grafik och andra verk på papper ur Nationalgalleriets samling. Verken har kopplingar till teman som presenteras på samlingsutställningen En tidsfråga, och de byts ut med tre månaders mellanrum eftersom de är känsliga för ljus.

Från rokoko till romantik – 1700–1800-talskonst

Ateneumbyggnaden blev färdig och togs i museets användning 1888. Konstmuseet Ateneums historia sträcker sig dock längre bakåt i historien: till grundandet av Finska Konstföreningen 1846 och dess första konstanskaffningar. Men det fanns professionella konstnärer i Finland till och med ännu tidigare än så.

I denna sal finns ett urval verk från vår tidiga konsthistoria från tiden före Ateneums tillblivelse och även före Finska Konstföreningens grundande. Här presenteras verk från 1700-talets rokoko och gustavianska era till målningar från romantiken och biedermeierperioden under den tidigare delen av 1800-talet. Motiven i verken sträcker sig från skildringar av barn till porträtt och personstudier, från stilleben till resevyer. Målningarna av det idealiserade finländska landskapet och folklivsskildringarna når sin klimax i mitten av 1800-talet. I bröderna von Wrights målningar är stämningen i hemmet och trädgården fridfull och tidlös.

Föregångarna inom finländsk konstundervisning, bland annat Helsingfors ritskolas lärare Berndt Godenhjelm och Adolf von Becker, som grundade en egen konstskola, är i egenskap av konstnärer representerade i Nationalgalleriets samling.

Folkets bilder – hur ser finskheten ut?

Temat Folkets bilder granskar hur finskheten har avbildats i konsten.

Här lyfts verk ur Nationalgalleriets samling fram som har att göra med uppbyggandet av nationalidentiteten. Detta var en central målsättning i det finländska samhället och inom kulturen från och med mitten av 1800-talet. Med hjälp av konsten skapades en uppfattning av vad det finska var – och vad det inte var. Verken för fram bilden av ett folk som beundrar naturen och landskapet, som bryr sig om sina barn, som arbetar idogt, är lärogirigt och tror på de kristnas Gud. Saker har sin givna värdeskala. Männen utför manliga arbeten, och kvinnor kvinnliga.

Till temahelheten Folkets bilder hör också verk, där man ser en mer mångdimensionell bild av livet i Finland och vid Finlands gränser. Ändå handlar folklivsskildring alltid också om avgränsning – minoriteterna har ofta lämnats utanför nationalismens radar, förblivit osynliga eller utomstående.

Flera av verken som ingår i temat är bekanta och kära för mången finländare. Å andra sidan kan bilderna av finskheten med dagens ögon sett te sig smala, till och med främmande. När våra bilder av det finska förändras och blir mångsidigare är det dags att fråga: för vem finns det rum i folkets bilder? Och vem är det som fattas i dem?

Stånden och allmogen

Som ett arv från den svenska tiden etablerades en ståndsindelning i Finland. Att tillhöra ett stånd innebar att man betedde sig i enlighet med sitt stånd och därmed ansåg det vara naturligt med en ståndsindelning i samhället. Den del av befolkningen som inte tillhörde något stånd var folk som nästan inte ägde någonting.

I konsten avbildades både ståndspersoner och vanligt folk. De ståndstillhörigas levnadsvanor var ofta europeiska. De reste utomlands och var medvetna om nya strömningar. När vanligt folk skildras är motiven ofta fattigdom och barnarbete. Man kan fundera över om det ansågs som ett nödvändigt ont. Eller ville man döva sitt samvete genom att framställa motiven på ett idealiserande sätt?

Det mänskliga

Alla konstnärer ville inte utforska det nationella ursprunget. En del sökte en gemensam grund för det mänskliga, en grund som tillhörde hela skapelsen. Att försöka hitta en sådan visdom innebar ofta att man satte in sig i hemlig kunskap.

Vid sidan av esoteriska lönnläror och filosofier sökte man visdom i gamla myter såsom i det finska eposet Kalevala. Idén om att det i myterna bevarats en tidlös folkkunskap ökade den nordiska konstens – som sågs som ursprunglig – och därmed också den finländska konstens popularitet i Europas metropoler. Internationella och nationella ingredienser blandades på så sätt med varandra.

Här finns en förteckning över de skulpturer som man med specialtillstånd får röra vid med vinylhandskar på händerna. Beröringen är avsedd endast för museibesökare med synnedsättning.

I allmänhet sker detta i grupp under en ledning av en guide. Obs enskilda synskadade som rör sig med egen assistent kan också få tillstånd att röra vid skulpturerna.

Observera:

Smycken såsom ringar, armband och armbandsur, metallspännen och liknande måste tas av också om du använder handskar. Regeln gäller även assistenter och guider. De skulpturer man för röra vid i salarna känns igen på att de är försedda med en punktskriftsdekal med konstnärens namn.

Om punktskriftsdekalen saknas får man inte röra vid skulpturen.

Märk! Det är inte tillåtet att flytta på eller lyfta skulpturer.

Använd alltid vinylhandskar, be att få sådana vid infodisken. De är kostnadsfria och finns i storlekarna S, M och L.

Tema: Konstens makt

Bottenvåning, Sal 1.5

Wäinö Aaltonen (1894-1966), finsk

Granitgosse I, 1917-1922

material: granit

Max Ernst (1891–1976), tysk

Bastiljens ande, 1960-1961

material: brons

Tema: Naturens tid

Sal 2.9  huvudsalen 

Jussi Mäntynen (1886-1978), finsk

Älgkalv, 1930

material: diorit

Olavi Lanu (1925-2015), finsk

Rostigt videsnår I-III, 1987

material: glasfiber

I huvudsalen finns tre mycket stora skulpturer av Olavi Lanu. Det lönar sig att bekanta sig med den lägsta skulpturen av dem. Den är belägen i närheten av Älgkalv -skulpturen av Jussi Mäntynen. Punktskriftskylten finns på väggen brevid verkinfo.