Mitt Ateneum uppgifter

Femstegsprogrammet Mitt Ateneum erbjuder 5–6-klassister i 400 skolor runtom i Finland två träffar med guiden och olika utmaningar kring superkrafter och teckning. I programmet fördjupar vi oss i Konstmuseet Ateneums konstsamling. Via konstverken dyker vi in i olika teman, bland annat förhållandet mellan människan och naturen. I programmet funderar vi också över vad mitt museum är. Och vad avses med en samling, eller vad betyder ordet valör?

Lektionsprogram för Mitt Ateneum  

  1. Förberedelserna görs självständigt i klassen  
  2. Första träffen görs tillsammans med Ateneums guide  
  3. Teckningsutmaningen görs självständigt i skolan  
  4. Andra träffen görs tillsammans med Ateneums guide  
  5. Momentet Vad lärde vi oss? görs självständigt i skolan.  

Instruktioner för läraren

Förberedelse

Längd: 45 min  

Piiretty kuva silmästä

De svenskspråkiga texterna hittar du genom att klicka på ikonerna nere till höger på videon.

Konstverk

Albert Edelfelt: Lekande pojkar på stranden (1884). Finlands Nationalgalleri / Konstmuseet Ateneum. Bild: Finlands Nationalgalleri.

Akseli Gallen-Kallela: Gosse och kråka (1884). Finlands Nationalgalleri / Konstmuseet Ateneum, Antells samlingar. Bild: Finlands Nationalgalleri.

Eero Järnefelt: Trälar under penningen / Sved (1893). Finlands Nationalgalleri / Konstmuseet Ateneum. Bild: Finlands Nationalgalleri.

Helene Schjerfbeck: Konvalescenten (1888). Finlands Nationalgalleri / Konstmuseet Ateneum. Bild: Finlands Nationalgalleri.

Hugo Simberg: Sårad ängel (1903). Finlands Nationalgalleri / Konstmuseet Ateneum, Ahlströms samling. Bild: Finlands Nationalgalleri.

Ville Vallgren: Eko (1887). Finlands Nationalgalleri / Konstmuseet Ateneum. Bild: Finlands Nationalgalleri.

Ferdinand von Wright: Stridande tjädertuppar (1886). Finlands Nationalgalleri / Konstmuseet Ateneum. Bild: Finlands Nationalgalleri.

Vänligen acceptera marknadsföring-cookies för att titta på den här videon.

Bekanta dig med Mitt Ateneum-guiderna! 

Ateneum omaksi -hanke, kuvassa oppaat: edessä vas. Annabel Kajetski, oik. Helka Heinonen, takana vas. Aura Nurmi, keskellä Antti Solin ja oik. Ateneumin hanketuottaja Inka Yli-Tepsa. Kuva: Kansallisgalleria / Jenni Nurminen

Matilda Byholm

Leende ung kvinna på Ateneums trappa. Kvinnan har långt blont hår och en grå tröja.
Bild: Finlands Nationalgalleri / Jenni Nurminen

Mitt namn är Matilda, och jag arbetar som guide på Ateneum. Det bästa i mitt arbete är att jag får prata om konst med olika slags människor, och att jag därigenom ibland själv också ser något nytt i konstverken. Jag tycker att speciellt skolelever är duktiga på att fundera över konstverkens teman och lägga märke till intressanta detaljer.  

Mitt favoritkonstverk i Konstmuseet Ateneums samlingar 

Mitt favoritkonstverk i Ateneums samlingar är Hugo Simbergs Gumman och fattigfan med tvillingar. Fattigfan återkommer i flera av Simbergs målningar, men just i det här konstverket tycker jag att det finns något speciellt rörande och mänskligt. Det påminner mig om hur viktigt det är att man hjälper varandra.  

Min superkraft  

Min superkraft är empati – jag är duktig på att leva mig in i andra människors känslor och att komma överens med olika slags människor.  

Helka Heinonen

Leende kvinna vid fönstret i Ateneum. Kvinnan har långt mörkt hår och en svart skjorta.
Bild: Finlands Nationalgalleri / Jenni Nurminen

Jag är konstpedagog och konstnär. Jag tycker om att göra sådant där jag får koncentrera mig på att arbeta och tänka självständigt, men jag tycker också mycket om att träffa människor. Jag bor vid kusten, och att promenera till stranden är avkopplande. Där är stämningen alltid varierande även om platsen förblir densamma. Jag tycker också om att läsa, att se på film och att träffa vänner. 

Mitt favoritkonstverk i Konstmuseet Ateneums samlingar 

Ett av mina favoritkonstverk är Ellen Thesleffs självporträtt från 1895. Det är gjort med blyerts under en lång tid, och där finns ett fascinerande djup och känsla. Det är som autofiktion från slutet av 1800-talet i form av bildkonst, konstnären kommer nära, men verket är också öppet och gåtfullt. I Thesleffs originalteckning finns en kraft som är svår att fånga på ett fotografi.  

Min superkraft  

Min superkraft är mod. Jag ville välja mod eftersom jag ofta har fått höra att jag är blyg och rädd för en del saker. Ändå har jag vågat göra sådant som har varit spännande och som nästan har känts omöjligt.  

Iina Heiskanen

Leende kvinna framför Ateneums trappräcke. Kvinnan har kort mörkt hår och en svart skjorta.
Bild: Finlands Nationalgalleri / Jenni Nurminen

Mitt namn är Iina Heiskanen, jag är bildkonstnär och konstlärare från Helsingfors. Jag tycker om att gå på olika utställningar och att diskutera det jag sett med andra också på min fritid. Jag är intresserad av att se hur konstnärer uttrycker sina tankar visuellt eller även med hjälp av ljud, och hur de därmed kan skapa nya världar.  

Mitt favoritkonstverk i Konstmuseet Ateneums samlingar 

Ett konstverk som redan när jag var barn hörde till mina favoriter var Helene Schjerfbecks Konvalescenten. Det är lätt att identifiera sig med målningens tema, och där fanns, och finns alltjämt, en sådan där hoppfull stämning som lugnar.   

Min superkraft  

Min egen speciella styrka är nyfikenhet. Den hjälper mig att hitta nya saker, bland annat i konstverk, såväl i sådana jag sett tidigare som i helt okända verk.  

Annabel Kajetski

Leende kvinna på Ateneums konstverkstad. Kvinnan har mörkt hår fäst och en mörkblå skjorta.
Bild: Finlands Nationalgalleri / Jenni Nurminen

Jag är guide, verkstadsguide, förskolepedagog, verksamhetsterapeut och konstnär.  
”Konst är allt man kan uppleva och se eller känna. Tillsammans eller ensam. Alla föds kreativa. Beträffande konst måste man ge plats åt sig själv och andra.” 

Mitt favoritkonstverk i Konstmuseet Ateneums samlingar 

Mitt favoritkonstverk är Tove Janssons Mystiskt landskap från 1930. Jag tycker om det därför att jag alltid ser något nytt där. Stämningen och färgerna är samtidigt sköra och starka, som en morgongryning. Jag tycker målningen har något likt en glimt i ögat.  

Min superkraft  

Jag tar inte mig själv så på allvar.  

Elina Katara

Leende kvinna på Ateneums trappa. Kvinnan har en mörk byst och en svart skjorta.
Bild: Finlands Nationalgalleri / Jenni Nurminen

Jag heter Elina Katara, och jag arbetar som verkstadsguide och guide på Ateneum. I verkstäderna får man prova på olika motiv och tekniker utgående från utställda konstverk. Som guide har jag främst visningar på distans.  

Mitt favoritkonstverk i Konstmuseet Ateneums samlingar 

Jag har många favoritkonstverk i Ateneums samlingar. En av dem är Hugo Simbergs verk En vision (1895). Jag tycker att verket på ett fascinerande sätt beskriver hur fantasi och dröm kan sammanflätas med verkligheten. Verket beskriver skymning, när dag övergår i natt. Skogens mörka träd kan med fantasins hjälp se ut som något annat. I Simbergs målning kan man i rök- eller dimslöjorna se människoliknande gestalter. I slöjorna upprepas samma formationer som de springande figurerna bildar uppe på kullen. Varför springer de, och vart? I verket skildras rörelse, men samtidigt är bilden på ett intressant sätt avstannad. Är figurerna på målningen flera ugglor bredvid varandra, eller endast en uggla som rör på huvudet stegvis? Vems vision är det fråga om?  

Min superkraft  

Min superkraft är fantasin. Jag kan använda min superkraft var som helst och när som helst, och det bästa: hur som helst! Fantasin är en outtömlig kraftkälla.  

Laura Nissinen

Leende kvinna vid fönstren i Ateneum. Kvinnan har en ljus byst och en svartvit mönstrad skjorta.
Bild: Finlands Nationalgalleri / Jenni Nurminen

Jag är ett konstproffs med bakgrund inom fotografin. Jag älskar bilder, hundar, moln och svampplockning.  

Mitt favoritkonstverk i Konstmuseet Ateneums samlingar 

Det är svårt att välja ett favoritkonstverk från Finlands Nationalgalleris samlingar, men ett av dem är otvivelaktigt Timo Kelarantas fotoserie Tyst sjö som han fotade och bearbetade åren 1980–1986. Seriens verk föreställer ytan av en sjö som konstnären har satt olika slags spår i efter att han har tagit bilderna. De öppningar som konstnären har klippt och graverat i negativen förvandlas efter kopiering till spännande svarta öppningar som förefaller att suga in betraktarens blick genom ytan, in i bilden.  

Min superkraft  

Min superkraft är outsinlig nyfikenhet och att bli hänförd av ljus. Jag kan också laga en ganska god kardemummapannkaka.  

Aura Nurmi

En leende kvinna kikar bakom en växt på Ateneum. Kvinnan har rött hår fäst och en svart skjorta.
Bild: Finlands Nationalgalleri / Jenni Nurminen

Jag är författare och bosatt i Helsingfors. Jag arrangerar diktevenemang för ungdomar och jobbar mycket med konst och konstfostran. Jag leder till exempel grupper i kreativt skrivande och skriver recensioner, gör framföranden och arbetar som förlagsredaktör. Även om jag har arbetat mycket med litteratur och alltså med ord, har jag alltid också fascinerats av bilder och stämningen i bilder. I poesin spelar färger en stor roll. Jag tycker att platser och sinnesstämningar har sina egna färger, liksom också människor. Därför har jag faktiskt ofta gillat konstnärer som använder klara färger.  

Mitt favoritkonstverk i Konstmuseet Ateneums samlingar 

Som barn stannade jag upp i leken framför en flicka som hade en stark blick. Hon tittade rakt på mig i min mormors trappa. Verket heter Trälar under penningen och är målat av Eero Järnefelt år 1893. Det ljusa rökmolnet som sveden bildar kring flickan får henne att framstå i ett nästan heligt ljus. Det är som om den blicken alltid skulle följa mig. Blicken säger mycket, och alltid olika saker. Jag lade också märke till flickans näverskor och mindes att jag hade läst att fattiga barn i Finland inte alltid hade skor på vintern. Jag funderar mycket på hur mycket det har krävts av arbete och uppoffringar för att bosätta sig i Finland och få sin utkomst här.  

Min superkraft  

Jag har en förmåga att få människor att njuta av att skriva och att hitta poeten i sig själva. Det tycker jag är mycket trevligt och bra.  

Leena Reinilä

Leende kvinna i utställningslokalen på Ateneum. Kvinnan har blont hår och en vit blus och tröja.
Bild: Finlands Nationalgalleri / Jenni Nurminen

Hej, mitt namn är Leena. Jag arbetar som guide på Konstmuseet Ateneum. På Ateneum finns fantastiskt intressanta konstverk. Mitt arbete går ut på att berätta om utställningarnas konstverk för besökare. Vi ser på konstverken och reflekterar över dem tillsammans.  

Mitt favoritkonstverk i Konstmuseet Ateneums samlingar 

Mitt eget favoritkonstverk är Väinö Blomstedts Francesca. Francesca berör alla sinnen: jag känner doften av vallmon, jag hör lätt musik och brus, jag känner vårluftens vibrationer och ser ett drömskt landskap.  

Min superkraft  

Min superkraft är nyfikenheten, för den hjälper mig att hitta nya platser och tankar.  

Antti Solin

En leende man framför huvuddörrarna till Ateneum. Mannen har mellanbrunt hår fäst och en gråmönstrad skjorta med krage.
Bild: Finlands Nationalgalleri / Jenni Nurminen

Mitt namn är Antti, jag är konsthistoriker och en vän av konst, och jag har redan i flera år arbetat som museiguide. De platser där det är mest troligt att du hittar mig förutom i mitt eget hem eller på konstmuseerna Ateneum och Sinebrychoff, är på något bibliotek – ett nytt bibliotekskort har alltid varit det första jag har skaffat mig när jag har flyttat till en ny stad.  

Om man när jag gick i femman hade frågat mig på Järnvägstorget i Helsingfors: ”Gissa i vilkendera av de två byggnaderna du kommer att arbeta om 20 år, på Ateneum söder om torget eller på Nationalteatern på norra sidan?” skulle jag utan tvekan ha pekat mot norr. Även om mitt yrke senare inte fanns på teatern, har jag under min museikarriär fått göra dramatiserade rundturer i historiska dräkter, vilket jag njuter mycket av. Och visst är ju en helt ”vanlig” visning där man ska leda åhörarnas och åskådarnas uppmärksamhet också ett slags uppträdande.  

Mitt favoritkonstverk i Konstmuseet Ateneums samlingar 

I samband med mina senaste guidningsuppdrag har jag fått lära mig om olika trycktekniker, framför allt metallgrafikens djuptrycksmetoder. Jag märker emellertid att det för mig mest gripande fortfarande finns i träsnitt. Jag tänker på hur tryckstocken tillverkas: hur konstnären bearbetar den, vad man inte vill se i det slutliga arbetet: områden man hoppas ska förbli vita. Collianders änglar är en fin serie av ett klassiskt motiv som gjorts med traditionella metoder. De ser ut som uppenbarelser som har materialiserats i en blinkning, som fallna från himlen, även om bearbetningen har krävt otaliga timmars arbete av en hand skicklig på repetitiv rörelse.  

Min superkraft  

Min superkraft är hängivenhet! Om jag blir riktigt hängiven av något kan jag börja läsa om det eller söka mera information i dagar, så att jag nästan glömmer bort att äta och till och med att sova. Superkraften har en baksida. Kraften för med sig ett stort ansvar, det vet till och med Spindelmannen. När det gäller mig är jag ansvarig för att också ta vara på mig själv: jag måste se till att åtminstone sova och inta mina dagliga måltider.  

Maija Tuurnala

Leende kvinna på Ateneums huvudtrappa. Kvinnan har mellanbrunt hår och mörk skjorta.
Bild: Finlands Nationalgalleri / Jenni Nurminen

Jag är snäppet över 40, humanist och tre barns mor. Jag har studerat konsthistoria och arbetar som konstguide på museer samt som natur- och historieguide i skärgården. Mitt jobb är härligt! Jag älskar målarkonst, böcker, foton, historia, museer, lopptorg, bibliotek, havet, skogen och steniga stränder. Jag kopplar bäst av när jag krafsar min hund bakom öronen och på magen, eller då jag blickar långt ut mot horisonten. Jag tycker också mycket om att skriva, pladdra, sjunga, dansa och att diskutera med människor. Jag engagerar mig lätt och är nyfiken på att lära mig nya saker.  

Mitt favoritkonstverk i Konstmuseet Ateneums samlingar 

Mitt favoritkonstverk i Ateneums samlingar är Hugo Simbergs ”Mot kväll”. Jag beundrade Simbergs konst redan som liten flicka. Den här målningen föreställer konstnärens egen, redan gamle far med sitt barnbarn i ett landskap färgat av kvällssolen. För mig känns verket rofyllt, varmt och ömt, samtidigt som där finns en något vemodig emotionell laddning som får mig att stanna upp och reflektera över generationskedjan, kärleken och döden.  

Min superkraft  

Min superkraft är leendet.  

Vad har jag för superkraft? 

Fundera över frågan innan ni vänder på kortet så att svaret kommer upp. 

Superkrafter hos konstnärerna på Ateneum 

Redan som ung reste Helene Schjerfbeck ensam utomlands för att studera måleri. På den tiden, för nästan 150 år sedan, var det inte så lätt för kvinnor att få konstutbildning och uppskattning som yrkeskonstnär. Men Helene gav sig inte och hon är fortfarande en av de mest omtyckta finländska konstnärerna. När man tittar på Helenes målningar kan man ana att hon hade en känslighet i sitt seende och avbildande av människor. 

Vilka superkrafter tror du att Helene Schjerfbeck hade? 

Ferdinand von Wright kunde verkligen avbilda fåglar exakt. För Ferdinand betydde naturen, och särskilt fåglar, mycket och han gjorde många fågelillustrationer under sin konstnärsbana. Han hade en egen eremithydda, där han säkerligen kunde studera landskapen och djuren i omgivningarna. Under sin konstnärsbana utförde Ferdinand många verk och arbetade trots sjukdom ända fram till sin död. 

Vilka superkrafter kan Ferdinand von Wright ha haft? 

Ville Vallgren ansågs vara en trevlig sällskapsmänniska och han bjöd ofta folk hem till sig för umgänge och fester. Ville tyckte mycket om djur. Han hade en älsklingsgris och ett litet hus på gården som han själv hade byggt som katthotell. 

Vilka superkrafter kan Ville Vallgren ha haft? 

Tove Jansson är känd för mumintrollen, som hon skrev böcker om och illustrerade. Hon njöt av arbete och naturen. Hon älskade stormar och havet. I en tid när kvinnor inte fick leva tillsammans som ett par målade Tove ett porträtt av Vivica, som hon var förälskad i, på en freskomålning avsedd som offentlig utsmyckning.   

Vilka superkrafter tror du att Tove Jansson hade? 

Superkraftsutmaning i smågrupper 

Diskutera i grupper om superkrafter 

  • Vad är superkrafter för något? 
  • Vilken hemlig superkraft skulle du välja, om du fick göra det? 
  • Vilken trevlig superkraft skulle ni ge åt varandra? 
  • Varför skulle det vara bra att ha olika superkrafter i klassen? 

När ni har diskuterat och funderat färdigt väljer varje elev en egen superkraft åt sig 

Vad är du bra eller skicklig på, vad är din superkraft? Om det är svårt att komma på en superkraft kan kamraterna hjälpa till! Du har kanske hört andra berömma dig för något. Du kan välja något som du fått beröm för som superkraft, men också en superkraft som andra inte alltid lägger märke till. 

Var och en av eleverna skriver ner sin superkraft på ett A4-ark. Du kan illustrera texten och dekorera papperet som du vill. Skriv superkraften med ganska stora bokstäver och väl synligt, med en tillräckligt mörk penna. Du kan till exempel använda blyertspenna, tusch eller färgkritor. 

Sedan fortsätter hela klassen tillsammans

Man samlar ihop alla klassens superkrafter. Och hänger upp arken med superkrafter på väggen. 

Klassen väljer tillsammans ut sin gemensamma superkraft. 

Ni kan t.ex. samla förslag på tavlan och välja ett av dem. Vad för superkraft skulle klassen kunna ha? Vad är ni bra på tillsammans? Läraren skriver upp superkraften på ett A4-ark och sätter upp papperet på väggen. 

Härifrån fortsätter träff 1 med guiden. Elevernas superkraft används sedan i programmets följande skeden. 

Träff 1

Ska göras tillsammans med Ateneum-guiden
Längd: 90 min

Konststigen 

  • Under Träff 1 arbetar eleverna i grupper på tre eller fyra på sina egna enheter. 
  • Det finns 3 hållplatser på konststigen där ni samlar bokstäver. 
  • När ni har gått konststigen ska ni sätta ihop de tre bokstäverna till ett ord. Tala om för guiden vad ni har hittat.
  • Har ni frågor ställer ni dem till guiden.  

Hållplats nr 1

Utforska Ateneum-byggnaden i grupp. Klicka på frågetecknen. Därefter svarar ni på frågorna i frågesporten.    

Hållplats nr 2 

Bild: Magnus von Wright: Gräsand; halvfärdig, 1835-39, gouache, akvarell. Finlands Nationalgalleri / Konstmuseet Ateneum, Antells samlingar. Bild: Finlands Nationalgalleri. 

Hållplats nro 3

Bild: Ville Vallgren: Eko, 1887, sten, marmor. Finlands Nationalgalleri / Konstmuseet Ateneum. Bild: Finlands Nationalgalleri. 

Linjer och ytor

Piiretty kuva silmästä

Teckningsutmaning 

Längd: 90 min

Piiretty kuva silmästä

De svenskspråkiga texterna hittar du genom att klicka på ikonerna nere till höger på videon.

Vänligen acceptera marknadsföring-cookies för att titta på den här videon.

Uppgifter inför teckningsutmaningen  

Välj ut en teckning från den övre raden. Jämför teckningen med Tuula Närhinens Vindritare, och utforska dem med hjälp av frågorna i det röda frågefältet. 

Piiretty kuva silmästä

I verket Vindritare har samtidskonstnären Tuula Närhinen experimenterat med vinden. Hon har låtit trädarter och gräs fungera som vindritare genom att fästa en tuschpenna vid dem och hålla fram ett vitt ritpapper framför dem.  

Ljus har också fungerat som vindritare. Konstnären har fäst en liten lampa på en kvist och ljuset har tecknat ett spår genom en lång exponeringstid. Det här syns på fotografiet. 

  • Vad är det som händer på bilderna?   
  • Vad är det som förenar och skiljer bilderna åt?  
  • Fäst uppmärksamheten på linjen och ytan. Hur har konstnären använt ritstiftet, som blyertsen eller tuschpennan?  
  • Vad kan man berätta om stämningen i bilderna? Finns det berättelser i bilderna?  

I den kommande teckningsutmaningen ska vi rita bilder till en teckningssamling. Kom ihåg det som guiden berättade om museets samling på första träffen.   

  • Vad är en samling?   
  • Vad kan det finnas för samlingar?   
  • Har ni några samlingar, har ni samlat på någon bestämd sak?  

Teckningens historia  

Teckningens historia är lika lång som människans historia. Hällristningar och grottmålningar hör till de äldsta bevarade tecknen och bilderna som gjorts av människan. De allra äldsta går tillbaka till förhistorisk tid. Många av dessa har bevarats på skyddade ställen som Lascauxgrottan i Frankrike och Altamiragrottan i Spanien. Även i Finland hittar man hällmålningar, till exempel i Astuvansalmi i Södra Savolax.  

Teckning är i hög grad en linjekonst. Man kan mycket väl kalla teckning för grunden i konsten, och undervisningen på många konstskolor har traditionellt baserats på teckning. Teckning har genom historien varit och är fortfarande en viktig del av konstnärernas arbetsprocess och planeringsarbete. På 1800-talet blev teckning en egen konstart.  

Vid sidan av de traditionella ritverktygen som kol, blyerts- eller färgpennor, kritor och papper har vi nu också digitala ritverktyg som smarta telefoner, tabletter samt ritplattor och ritprogram för datorn.  

Ut och teckna 

För teckningen används 6B-blyertspennor och papper. Dessutom kan teckningarna färgläggas med klassens egna färgpennor. Pappersarken fästs på underlagen. Vi beger oss ut för att skissa och sedan rita färdigt bilderna i klassrummet.

Målet är en gemensam teckningssamling. Vi går ut i närmiljön för att samla på föremål genom att teckna.   

  • Innan ni börjar teckna kan ni ägna några minuter åt att titta på och observera den närmaste omgivningen. “Var befinner jag mig just nu?”  
  • Ni kan göra de uppvärmningsövningar som ni gjorde tillsammans med guiden på första träffen.  
  • Kom ihåg att var och en tecknar på sitt sätt. Det finns inte ett enda rätt sätt att teckna på. Det viktigaste med den här uppgiften är att testa och utforska.  
  • Tänk på era superkrafter. Med dem letar ni efter saker att teckna i närmiljön. (Om superkraften t.ex. är förmågan att lyssna kan ni teckna det som ni hör. Om superkraften är styrka kan ni låta den komma till uttryck genom kraften i linjen eller föremålet som ni tecknar.)   
  • Varje elev letar efter ett motiv att teckna. Man kan teckna av hela platsen eller välja ut detaljer. Till slut kan man välja en färg, med färgpenna, som lyfter fram en detalj i teckningen som känns viktigt för en själv.   
  • Elevernas teckningar sätts upp på klassrumsväggen så att alla kan se dem. På nästa träff tittar vi på teckningarna och går igenom dem tillsammans med guiden.  
  • Det är viktigt att allas teckningar och bildval respekteras.  

Webbkonstverk: Min Plats

  • Av Mitt Ateneum-teckningarna gör vi ett landsomfattande samlingsverk för Lasten ja nuorten taidekeskuksen säätiös webbplats (Stiftelsen konstcentret för barn och unga, endast på finska och engelska): https://www.artcentre.fi/arkisto
  • Varje klass som är med i Mitt Ateneum har möjlighet att delta med en teckning till samlingen. Klassen väljer genom lottdragning vilken teckning som får deltaga.
  • Läs mera om teckningsutmaningen i instruktionerna för läraren.

Träff 2

Ska göras tillsammans med Ateneum-guiden
Längd: 45 min

Vad lärde vi oss?

Längd: 20 min

Piiretty kuva silmästä

De svenskspråkiga texterna hittar du genom att klicka på ikonerna nere till höger på videon.

Vänligen acceptera marknadsföring-cookies för att titta på den här videon.

Frågesport 

Mitt Ateneum - respons från eleverna

Responsen används i Helsingfors universitets forskningsprojekt: MITT Ateneum – Delaktighet och sektorsövergripande inlärning, ett samarbete mellan skolan och konstmuseet.
Konstmuseet Ateneum kommer att renoveras. När museet åter öppnas för allmänheten vore det fint om det var en trevlig plats för alla besökare.