Färg & ljus – arvet efter impressionismen

Impressionismen kan sägas ha börjat på 1870-talet. Förändringar i den franska konstutbildningen, vetenskapliga framsteg och forskning kring färguppfattning bidrog till impressionismens uppkomst. Konstnärerna blev intresserade av att återge miljön på ett nytt sätt. Man ville betona en omedelbar relation till naturen och vad som skedde där. Konstnärerna började arbeta utomhus, vilket underlättades av att nya typer av färgtuber och målningsutrustning lanserades. Landskap blev ett populärt motiv för både konstnärer och konstsamlare under 1800-talet.

Neoimpressionismen inleddes däremot i mitten av 1880-talet då konstnärerna utvecklade färgteorier och skapade verk omsorgsfullt baserat på teorierna. Neoimpressionisterna övergav friluftsmåleriet: den systematiska och ofta långsamma arbetsprocessen flyttade tillbaka in i konstnärernas ateljéer.

I verk med utomhusmotiv betonas konstnärernas strävan att återge den känsla eller förnimmelse naturen framkallar. Från 1870-talet framåt blev målningarnas färgskala ljusare och klarare. I trädgårdsmotiv och naturstudier kunde konstnärerna utforska hur miljön påverkades av olika årstider och tider på dygnet.

För Pekka Halonen inspirerade hemmets omgivning och dess trädgård i konstnärskolonin vid Tusby träsk till många målningar: han förevigade detaljer i naturen på duken under alla årstider. Halonen hade gått i lära hos den franske konstnären Paul Gauguin och följde aktivt med nya strömningar inom konsten. För Halonen började förnyelsen av konsten med ett överflöd av färg och penslar. Färgmåleriets mångsidighet kan också ses i hans vintermotiv. Vinterljuset skapar starka konstraster på snöns yta.

Impressionismen födde nya synvinklar och kompositioner som på sin tid var modiga och experimentella. I verket Isflak på Seine har Monet placerat horisontlinjen nästan mitt i bilden vilket gör att bildens övre och nedre del speglar varandra. Delarna bildar en förenklad spegeleffekt. Trots att verket ger ett lugnt helhetsintryck finns där flera kontrastpar såsom blått-orange och violett-gult.

Ellen Thesleff målade flera verk i Italien. Hennes verk gjorda enligt den nya stilen glöder av färg och får karaktär av konstnärens djärva penseldrag och komposition. På sin tid väckte Thesleffs verk mycket debatt och kritik.

Också Tyko Sallinens Tvätterskor väckte uppståndelse när den gjordes. Konstnärens sätt att avbilda människor uppfattades som grovt. Verket är målat på en grund som lyser igenom och gör färgerna starka och klara. Personen till vänster i målningen är konstnärens hustru Helmi.

Vitalism, friluftsliv och sunda levnadsvanor intresserade konstnärerna omkring sekelskiftet 1900. Vitalismen kan ses som en motreaktion mot urbanisering och industrialism och de hårdare värden de medförde. Enligt vitalismens läror uppmuntrades människorna till att vistas i naturen, att solbada och vara nakna. En direkt relation till naturen ansågs också främja kreativiteten.

Hogland blev ett centrum för färgmåleriet för bland andra Magnus Enckell och Verner Thomé. På Hogland fanns i slutet av 1800-talet goda förutsättningar för turism och avkoppling vid havet. Att återge barn och ungdomar blev också centralt i den vitalistiska konsten. Strandscenerna utstrålar sol, värme, ljus, färg, rörelse, och en känsla av stillhet. 

I verk målade med små punkter samspelar färgerna med varandra och skapar nya nyanser. Vissa neoimpressionister följde även principen om optisk blandning i punktmåleriet där till exempel det som uppfattas som grönt består av tätt intill varandra målade gula och blå prickar. Teorierna byggde på iakttagelsen att vitt ljus bryts i ned i olika färger: ett prisma separerar solens vita ljus till ett spektrum, en regnbåge av färger.

I utställningen får vi se tidiga impressionistiska arbeten sida vid sida med lite senare målade neoimpressionistiska verk. Någon tydlig gräns mellan stilarna kan man inte ens alltid dra, eftersom flera nya uttryckssätt också löpte parallellt. Omkring år 1910 skedde en stor förändring inom målarkonsten i Finland. Magnus Enckells verk representerar epokens tidsenliga färgmättade måleri.

Motiven fanns i städernas förtätade atmosfär, i den nya urbana livsstilen. Man började för första gången se städer och stadsmiljöer i ett positivt ljus.  Denna färgmättade, intensivt uttrycksfulla konst lade också grunden till de strömningar som följde på impressionismen under 1900-talet: expressionismen, kubismen och futurismen.