Sigrid av Forselles: Ungdom (1880–1889). Finlands Nationalgalleri / Konstmuseet Ateneum. Foto: Finlands Nationalgalleri / Hannu Aaltonen.
Sigrid av Forselles: Ungdom (1880–1889). Finlands Nationalgalleri / Konstmuseet Ateneum. Foto: Finlands Nationalgalleri / Hannu Aaltonen.

Starka, smarta, självständiga – Nordiska kvinnliga skulptörer 1870–1940

Forskningsprojektet syftar till att kartlägga de nordiska kvinnliga skulptörer som var verksamma under decennierna kring sekelskiftet 1900, samt att kasta ett ljus över deras liv, verksamhet och produktion. Urvalskriterierna är att de var professionella, d.v.s. utbildade skulptörer, och/eller att de ställde ut skulpturer på offentliga utställningar eller att deras verk köptes in av museer.

Forskningsprojektets resultat kommer att ges ut i form av en publikation och presenteras på en utställning på Nationalmuseum i Stockholm 2022.

Projektets ledare är FD Linda Hinners, intendent med inriktning på skulptur på Nationalmuseum i Stockholm. Medverkande i publikationens redaktion är kurator Vibeke Waallann-Hansen/Nasjonalmuseet, Oslo, och specialforskare Anu Utriainen/Konstmuseet Ateneum, Helsingfors.

Kvinnornas ökade närvaro i konstlivet under slutet av 1800-talet markerar ett viktigt skifte och återspeglar tidens könspolitiska debatt. Det var en pionjärtid för kvinnors rätt till professionalisering och förvärvsarbete. Konstnärsyrket var ett attraktivt val för borgerskapets döttrar. Som ett av de första länderna i Europa öppnade Konstakademien i Sverige en avdelning för kvinnor 1864. Samtidigt var möjligheterna för kvinnor att verka som självständiga konstnärer fortfarande begränsade; vilken sysselsättning eller yrkesutövning som ansågs lämplig för kvinnor styrdes i hög grad av konventionella föreställningar.

Under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet utbildade sig förvånansvärt många kvinnor till skulptörer, uppenbarligen främst i de nordiska länderna. Liksom sina målande medsystrar reste dessa nordiska ”skulptriser” till kontinenten för fördjupade studier, i första hand till Paris. Där kom de i kontakt med ett nytt, friare formspråk, och de hade möjlighet att studera och praktisera i yrket på ett sätt som inte var möjligt i Sverige. Flera av dem stannade kvar i Paris under större delen av sina liv.

De huvudsakliga frågorna är:

Kvinnliga skulptörer: Vad har gruppen kvinnliga skulptörer gemensamt? Vilka likheter/olikheter finns det mellan de nordiska länderna? Vilka gemensamma drag finns det i en internationell kontext av kvinnliga skulptörer? Hur fungerade arbetet som kvinnlig skulptör, och vilka var deras drivkrafter? Vilka motgångar mötte de?

Social kontext: Hurdan var de nordiska ”skulptrisernas” bakgrund, från vilka samhällsklasser kom de? Vilka var deras utbildnings- och utställningsarenor? Stipendier/priser? Hur tog de sig fram i konstvärlden och på konstmarknaden? Vilka var deras nätverk, och hur använde de sig av dem? Hur involverade var de, och vilken betydelse hade deras verksamhet för kvinnosaksfrågan i stort? Hur mycket spelade deras livsstil, personliga livsval in i deras professionella liv?

Produktion: Vad kännetecknar deras produktion? Hur togs de emot av sin samtid (press/kritik)? Fanns det vissa typer av ämnen, material och föremålskategorier som ansågs mer eller mindre lämpade för kvinnor? Vilka var arbetsprocesserna? Vilka köpte/beställde verk av dem? Vad beror det på att de kvinnliga skulptörerna var förbisedda under en så lång tid?

Anu Utriainen

Författare:Anu Utriainen

Specialforskare, FM
anu.utriainen [a] ateneum.fi