Ateneums turnerande samling

Otto Mäkilä: Sommarnatt, 1938. Finlands Nationalgalleri / Konstmuseet Ateneum, saml. Hallonblad. Bild: Finlands Nationalgalleri / Antti Kuivalainen

Nya vindar

1910–1930-talen

Början av 1900-talet präglades av ett behov av en ny samhällsordning. Storstrejken 1905 inledde en förändring mot parlamentarism.

Den ideella orienteringen ledde till att politiska partier bildades. År 1917 blev Finland självständigt och i landet rådde en politisk spänning mellan höger och vänster.

Inom konsten sökte man ständigt nya uttryckssätt. I Europa levde expressionisterna, impressionisterna, fauvisterna och kubisterna sida vid sida. I konstnärskretsarna började man gruppera sig med likasinnade och konstnärskapet började i högre grad betraktas som ett eget yrke.

Också i Finland bildades konstnärsgrupper såsom postimpressionistiska Septemgruppen som gick in för ljust färgmåleri och Novembergruppen som valde mörkare valörer. Det var en tid av frigörelse beträffande såväl form, färg som ytans behandling. I Finland följde man noggrant med den internationella konstvärlden. Konstgallerier som hade grundats i Helsingfors presenterade också den senaste europeiska konsten. Första världskriget inskränkte emellertid livsrummet och begränsade kontakterna.

På 1920- och 1930-talet städerna växte, det gick snabbare att ta sig fram allteftersom ånglok, bilar och flyg kom in i bilden. Framtidstron sattes på prov av den stora depressionen i Finland 1929–1934. Under 1920- och 1930-talet anammade de flesta konstnärer den modernistiska klassicismen och dess valörer, men till exempel i den åboländska konsten mognade en stark surrealistisk underström.

Kubistisk komposition

Verket Kubistisk komposition (1915) är ett ovanligt exempel på tidig kubism i Finland. Ilmari Aaltos (1891–1934) kubistiska period varade endast från 1914 till 1916, efter det utvecklades hans uttryckssätt i en mera expressiv riktning. Han fick kubistiska influenser på gruppen Der Blaue Reiters expressionistiska och kubistiska utställning i Helsingfors 1914 och även när han såg kubofuturistisk konst i S:t Petersburg.

Otto Mäkilä

Otto Mäkilä (1904–1955) var bosatt i Åbo och var en av den så kallade Åboskolans centrala konstnärer. Han studerade på ritskolan i Åbo och senare i Paris, där han bl.a. blev bekant med Pablo Picassos, Henri Matisses och Marc Chagalls konst, och av dem var det främst Chagall som ledde Mäkilä mot surrealismen. Mäkilä var den finska surrealismens banbrytare och han tog redan tidigt avsteg från att avbilda den yttre verkligheten. Kärnan i hans konst utgörs av tolkningar av hans egna inre visioner och grubblerier kring mänskligheten. Mäkilä var också mottaglig för känslor och strömningar i den omgivande världen. Under kriget blev Mäkiläs naturnära surrealism och inre visioner alltmera illusionslösa beskrivningar av utanförskap.

Pressmeddelande

Magnus Enckells utställning till Ateneum – 150 år sedan den mångsidiga konstnärens födelse

  På Konstmuseet Ateneums tredje våning visas 23.10.2020–14.2.2021 en stor utställning av målaren Magnus Enckells (1870–1925) konst. Utställningen presenterar ett täckande urval ur en av guldålderns mest betydelsefulla konstnärers produktion och lyfter fram honom som en mångsidig opinionsbildare inom kulturlivet. Ateneum firar konstnärens 150-årsdag…

Läs mera