Form och färg

Utställningen Historier inom finsk konst. Bild: Finlands Nationalgalleri / Hannu Aaltonen

Utställningen Historier inom finsk konst. Bild: Finlands Nationalgalleri / Hannu Aaltonen

Efter andra världskriget följde en tid av återuppbyggnad i Finland. Konstnärerna bidrog till att få landet på fötter genom beställningsarbeten: väggmålningar och monument. Landet leddes av Urho Kaleva Kekkonen som valdes till president 1956, och invånarantalet uppgick till cirka fyra miljoner. Coca-Colan, rockmusiken och televisionen kom in i människornas vardag. Den finska arkitekturen och formgivningen blev världskänd.

Inom konsten skedde en stor förändring i och med modernismens egentliga genombrott. Hos konkretisterna reducerades uttrycket till form och färg. Sam Vanni ville få färgerna att harmoniera direkt mot varandra: ”Jag provar ända tills det säger BZZZ.” På andra håll experimenterades i surrealismens efterdyningar eller målades världen så som den såg ut.

Anitra Lucander: Komposition, 1956

Anitra Lucander: Komposition, 1956. Finlands Nationalgalleri / Konstmuseet Ateneum. Bild: Finlands Nationalgalleri / Hannu Aaltonen

Anitra Lucander: Komposition, 1956. Finlands Nationalgalleri / Konstmuseet Ateneum. Bild: Finlands Nationalgalleri / Hannu Aaltonen

Anitra Lucander hör till den abstrakta konstens tidigaste föregångare i Finland som redan på 1950-talet gick in för ett icke-föreställande uttryck. Hennes konstnärliga utveckling influerades förutom av studier i Fria målarskolans internationella och inspirerande miljö också av resor bland annat till Frankrike och Indien. Komposition representerar en friare och lyrisk abstraktism som bygger på och har utvecklats från kubismen. Även om den visuella utgångspunkten kan ha varit ett stadslandskap är verket framför allt en komposition i färg och form, och ett exempel på konstnärens finstämda färgkänsla. Verket köptes till museets samlingar från Finska Konstakademins treårsutställning år 1956.

Serge Poliakoff: Komposition, 1950–1959

Serge Poliakoff: Komposition, 1950–1959. Finlands Nationalgalleri / Konstmuseet Ateneum. Bild: Finlands Nationalgalleri / Janne Mäkinen

Serge Poliakoff: Komposition, 1950–1959. Finlands Nationalgalleri / Konstmuseet Ateneum. Bild: Finlands Nationalgalleri / Janne Mäkinen

År 1961 ordnades den första internationella ARS-utställningen med samtidskonst på Ateneum. ARS-utställningarna återkom sedan med några års mellanrum. Från utställningen köptes också denna målning till samlingarna. Det är en komposition som balanserar förhållandet mellan energisk färg, levande form och rymd. Serge Poliakoff var en ryskfödd modernistisk målare som verkade i Paris. Han var många abstrakta konstnärers förebild. Poliakoff var känd som en skicklig kolorist, och målningar av honom visades redan 1952 i Konsthallens utställning Klar form som presenterade fransk samtidskonst.

Otto Mäkilä: Torn, 1950

Otto Mäkilä: Torn, 1950. Finlands Nationalgalleri / Konstmuseet Ateneum. Bild: Finlands Nationalgalleri / Hannu Aaltonen

Otto Mäkilä: Torn, 1950. Finlands Nationalgalleri / Konstmuseet Ateneum. Bild: Finlands Nationalgalleri / Hannu Aaltonen

Otto Mäkilä var bosatt i Åbo och var en av den så kallade Åboskolans centrala konstnärer. Han studerade på ritskolan i Åbo och senare i Paris. Mäkilä var den finska surrealismens banbrytare och han tog redan tidigt avsteg från att avbilda den yttre verkligheten. Kärnan i hans konst utgörs av tolkningar av hans egna inre visioner och grubblerier kring mänskligheten. Mäkilä var också mottaglig för känslor och strömningar i den omgivande världen. Under kriget blev Mäkiläs naturnära surrealism och inre visioner alltmera illusionslösa beskrivningar av utanförskap. Målningen Torn återspeglar konstnärens pessimistiska livssyn: människan lyckas aldrig ta sig ut ur sin egen värld utan är ofrånkomligt instängd i sitt skal – fånge i sitt isolerade rum.

Lars-Gunnar Nordström: Röd komposition, 1954

Lars-Gunnar Nordström: Röd komposition, 1954. Finlands Nationalgalleri / Konstmuseet Ateneum. Bild: Finlands Nationalgalleri / Hannu Aaltonen

Lars-Gunnar Nordström: Röd komposition, 1954. Finlands Nationalgalleri / Konstmuseet Ateneum. Bild: Finlands Nationalgalleri / Hannu Aaltonen

Nordström blev den abstrakta, icke-föreställande konstens pionjär i vårt land omkring decennieskiftet 1950. Han utelämnade alla referenser till den synliga världen och skapade ett eget karakteristiskt bildspråk. Utmärkande för konstruktivismen är från varandra tydligt avgränsade färgytor på vilka det är omöjligt att skönja skiftningar eller enskilda penseldrag. I Röd komposition avgränsar exakta, tunna linjer färgfälten från varandra. Fälten bildar former vars inbördes förhållande struktureras av motsatsparen positiv och negativ, öppen och sluten, konkav och konvex. Också färgerna i Nordströms verk är markant kontrasterande, och målningens former får en djupdimension genom att en del ytor ”stiger fram” och andra ”retirerar”.

OBS! Sin ställning som ett nationalgalleri obligerar Konstmuseet Ateneum att låna ut verk till andra museer i Finland och utomlands, och för bl.a. denna orsak varierar samlingarnas upphängning i salarna något.

 

< Konstnärer | Tillbaka till temana | Rätten att experimentera >

Närmare information om konstnärer och verk finns på Finlands Nationalgalleris nättjänst Konstsamlingar.