Amedeo Modigliani -utställningens tema

Italienaren Amedeo Modiglianis (1884–1920) berömmelse har byggt på en romantiserad bild av bohemlivet i högre grad än kanske beträffande någon annan konstnär. Hans intensiva och tragiska liv ändades när han endast var 35 år gammal och stod på tröskeln till framgång. Modiglianis rikliga produktion vittnar emellertid om något annat. De fascinerande personskildringarna och porträtten, de mystiska skulpturerna och sensuella nakenmodellerna avslöjar en internationell, ambitiös och intellektuell konstnär.

Modigliani bodde och arbetade i Paris, som i början av 1900-talet var centrum för ett sjudande konstnärsliv. I hans närmiljö fanns målare, skulptörer, författare, poeter och kompositörer. Modigliani var mycket intresserad av litteratur och poesi, och det berättas att han alltid hade en bok med sig i fickan. Också hans kvinnliga vänner – poeten Anna Ahmatova, konstkritikern Beatrice Hastings och konststuderanden Jeanne Hébuterne – hade ett starkt inflytande på hans liv och konst.

Modiglianis liv överskuggades av hans svaga hälsa och av insikten om dödens närhet. Under sin levnad höll han endast en separatutställning, om ock sensationell. Vid sin död var han i det närmaste medellös samt försvagad av alkohol och droger. Man började dock snart uppskatta hans särpräglade konst och hans anseende ökade. I dag spränger Modiglianis konstverk alla rekord på internationella auktioner.

TIDIGA VERK

Amedeo Modigliani inledde sina konststudier i sin hemstad Livorno 1898. Han fick impulser under sina resor till Rom, Florens samt till Venedig, där han stannade i tre år och studerade på Scuola Libera del Nudo på klassen för levande modell. Som ung var Modigliani mycket sjuklig. Han flyttade till Paris 1906 och blev där bekant med Pablo Picasso, vars verk från den blå perioden har jämförts med Modiglianis tidiga målningar. Under den här tiden blev Modigliani speciellt intresserad av Paul Cézannes, Henri de Toulouse-Lautrecs och Paul
Gauguins konst.

VÄNKRETSEN I PARIS

För att hitta sitt eget uttryck arbetade Amedeo Modigliani intensivt med både teckning, måleri och skulptur. Han kunde bearbeta hundratals skisser på en enda dag men förstörde de flesta av dem. Han gav också skisser till sina vänner som å sin sida tecknade porträtt av honom. De teckningar och porträtt som har bevarats ger en bild av konstnärssamhället i Paris under början av 1900-talet och av Modiglianis vänkrets.

VID DEN NYA KONSTENS KÄLLA

Amedeo Modigliani beundrade och kände väl till utomeuropeisk och forntida konst. Han besökte ofta Louvrens avdelningar för egyptisk och antik konst. På det etnografiska museet Trocadéro studerade han masker från Elfenbenskusten och konst från fjärran östern.

Efter att ha blivit bekant med Constantin Brâncusi började Modigliani i allt högre grad se sig själv som skulptör. I sina skulpturer använde han sig av porös kalksten som han fann på platser där metrobygget pågick i Paris. Inspirationen till de högtidliga figurer och utdragna ansiktsformer vi kan se på hans skulpturer fick Modigliani från exotiska kulturer och konst från förhistorisk tid, alltifrån afrikanska ansiktsmasker till Angkortemplets dansare. De eleganta, långdragna ansiktena, mandelformade ögonen och överdrivet långa halsarna återkommer i Modiglianis skulpturer och senare också i hans målningar.

Arkitektoniska bärare eller karyatider återfinner man i många av Modiglianis teckningar och skulpturer. I deras former finns spår av egyptisk konst och den kykladiska kulturens reducerade formspråk. Den ryska poeten Anna Ahmatova
(1889–1966) stod modell för ett flertal karyatider. Modigliani tecknade eller målade ändå inte direkt av en modell utan bearbetade sina verk från minnet. Han ville skapa ett nytt slags skönhet som skulle förena konsten från olika tidsåldrar och kontinenter.

FRÅN SKULPTUR TILL MÅLERI

Före första världskriget blev Montparnasse i Paris centrum för den internationella konstvärlden. Det var här modernismens historia skapades. Konstnärer såsom spanjoren Pablo Picasso, italienaren Amedeo Modigliani, polacken Moïse Kisling, japanen Tsuguharu Foujita, ryssarna Chaïm Soutine och Oscar Miestchaninoff samt litauern Jacques Lipchitz och rumänen Constantin Brâncusi träffades här. Dessa avantgardekonstnärers kantiga, geometriskt
uppbyggda kubism dyker upp i både skulpturer och målningar. Modiglianis uttryck frigjordes genom skulpturen, och han fann sitt eget, karaktäristiska formspråk. Han återgick till måleriet åren 1914–1915.

Modigliani hade flera tillfälliga förbindelser innan han 1914 träffade brittiskan Beatrice Hastings (1879–1943). Hon var en litterärt insatt poet och konstkritiker, fem år äldre än Modigliani. Deras stormiga förhållande varade i två år, och Modigliani målade flera porträtt av Beatrice, bland annat verket Kvinna med sammetsband. Samma år målade Modigliani också det gåtfulla porträttet Självporträtt, Pierrot, där han har avbildat sig själv i avantgardistisk anda, enögd och starkt stiliserad.

KONSTNÄRSLIV I MONTPARNASSE

Amedeo Modiglianis målningar ger en inblick i det mångfasetterade bohemlivet i Montparnasse under början av 1900-talet. Konstnärerna samlades gärna bland annat på kaféer, av vilka ett flertal fortfarande är berömda såsom La Closerie des Lilas, Café du Dôme och Café de la Rotonde. Modigliani målade ofta porträtt av sina konstnärsvänner. Han hade alltid en egen uppfattning om den avporträtterades karaktäristiska drag, och dem betonade och bearbetade han. Därigenom blev hans verk ”Modiglianer” – det är så vännerna kom ihåg hans arbetsmetoder.

År 1916 blev Modigliani bekant med den polske poeten och konsthandlaren Léopold Zborowskij (1889–1932) och dennes hustru Anna, med smeknamnet Hanka. Zborowskij blev Modiglianis nye, passionerade mecenat som fick ensamrätt till Modiglianis verk och som arrangerade hans separatutställning.

Genom Modiglianis porträtt får vi insyn i Paris konstnärsliv och dess blomstrande subkulturer. Han avbildade gärna bohemer och androgyner och såg dem som personliga och intressanta individer. Enligt Modiglianis människosyn – som många av hans samtida också delade – hörde konstnärerna till en särklass individer som inte var bundna av samhällets medelklassnormer. Precis som under hans livstid är målaren Modigliani fortfarande mest känd för sina eleganta kvinnor och sensuella nakenbilder. Modigliani förnyade det traditionella nakenmåleriet som han i sin ungdom hade studerat på konstskolan Accademia di Belle Arti i Venedig.

MÅLAREN LÉOPOLD SURVAGE

Léopold Survage (1879–1968) var en av Modiglianis närmaste konstnärsvänner. Survage hade flyttat från Ryssland till Paris 1908. I Ryssland hade han bland annat deltagit i de ryska avantgardisternas verksamhet. Survage och Modigliani blev bekanta på kaféet Rotonde i
Montparnasse i Paris 1911.

Amedeo Modigliani: Porträtt av konstnären Léopold Survage (1918). Finlands Nationalgalleri / Konstmuseet Ateneum. © Finlands Nationalgalleri / Hannu Aaltonen

Amedeo Modigliani: Porträtt av konstnären Léopold Survage (1918). Finlands Nationalgalleri / Konstmuseet Ateneum. © Finlands Nationalgalleri / Hannu Aaltonen

I porträttet av Survage återfinns de för Modiglianis porträtt typiska dragen: kraftiga linjer och brutna färger. Han har tänjt ut den avporträtterades ansikte och hals samt sänkt axellinjen. När det gällde porträtt var Modigliani i högre grad intresserad av modellens karaktär än av de yttre dragen. På Survages fråga varför konstnären endast hade gett honom ett öga lär Modigliani ha svarat: ”På grund av att du med det ena ögat ser på världen och med det andra på dig själv.”

På verkets kilram finns en text med en hänvisning till Léopold Survage som en finländsk konstnär. Survage var emellertid inte finländsk, även om han hade en koppling till landet genom sin far. Fadern hade bott i Villmanstrand där också Survage hade fullgjort sin värnplikt. Släkten har sina rötter Danmark och Tyskland, men konstnärens båda föräldrar var födda i Moskva liksom också Léopold Survage – ursprungligen Stürzwage – själv.

Modigliani målade också ett porträtt av Survages blivande maka Germaine 1918. Verket är målat redan innan Germaine Meyer och Léopold hade lärt känna varandra. Modigliani träffade Germaine i Nice och ville genast måla hennes porträtt. Léopold Survage träffade sin blivande hustru först 1921 och porträttet av henne spelade en viktig roll i att de två träffades.

Porträtt av konstnären Léopold Survage köptes till Ateneums samlingar 1955. Det är veterligen den enda oljemålningen av Modigliani i finländsk ägo, och ett av Ateneums internationellt sett mest efterfrågade konstverk.

Léopold Survage studerade konst i Moskva från år 1901. Han blev intresserad av den moderna konstens nya strömningar, och efter att han hade flyttat till Frankrike presenterade han sina arbeten på Höstsalongen i Paris 1911. Hans konst närmade sig kubismen och konstruktivismen – geometriska former som är byggda på varandra är centrala element i de stadsvyer han målade på 1910-talet. Helt abstrakta målningar, som han kallade färgrytmer (Rythmes colorés), började han göra 1912. Han planerade också att göra filmanimationer i anslutning till dessa, men de blev ogjorda på grund av världskrigets utbrott.

I dag finns verk av Survage i flera ansedda museer. På Konstmuseet Ateneum arrangerades en utställning med hans konst 1961 och Martinsförsamlingen i Åbo har ett verk målat av Survage.

Modigliani målade ett porträtt av sin vän i Nice när han arbetade där 1918–1919. På Ateneum finns ett brev som är skickat av Léopold Survage till museet 1956. Där beskriver han målningens tillblivningsprocess och proveniens samt sin egen bakgrund. Korrespondensen hänför sig till förvärvet av Modiglianis målning och hur den införlivades med Ateneums samlingar.

NICE

År 1918 reste Amedeo Modigliani liksom många av hans konstnärsvänner till franska Rivieran. Med beaktande av Modiglianis svaga hälsa blev tillvaron i Paris på grund av kriget och de ständiga bombningarna samt spanska sjukans spridning alltför farlig. Med Modigliani följde också hans älskade Jeanne Hébuterne (1898–1920), som väntade parets första barn.

Den 29 november 1918 föddes en dotter som fick namnet Jeanne (1918–1984) efter sin mor. I det soliga Nice blev Modiglianis palett ljusare – de mörkblå och rödbruna färgerna gav vika för ljust röda, gula och gröngrå toner. Flera av Modiglianis barnporträtt härstammar från den här tiden. Tiden i Nice och Cagnes-sur-Mer visade sig konstnärligt bli synnerligen produktiv och en av Modiglianis lyckligaste.

DE SISTA ÅREN – AMEDEO OCH JEANNE

Efter en drygt ett år lång vistelse i södra Frankrike återvände Amedeo och Jeanne med sin dotter till Paris i maj 1919. Modigliani deltog i höstutställningen Salon d’Automne med fyra verk, men samtidigt försämrades hans hälsa dramatiskt. En av hans vänner och hustrun Jeanne, vars graviditet med parets andra barn var långt framskriden, förde Modigliani till sjukhuset där han avled den 24 januari. Jeanne klarade inte av Modiglianis död utan kastade sig ut genom ett fönster i sina föräldrars bostad och avled.

Modiglianis begravning på begravningsplatsen Père Lachaise var en beaktansvärd tilldragelse som hela konstnärskretsen från Montmartre och Montparnasse deltog i. Jeanne Hébuterne begrovs först på annan plats, men 1930 flyttades hon med släktingarnas tillstånd till samma grav som Modigliani.

TILLBAKA TILL UTSTÄLLNINGSIDAN