Alice Neel -utställningens teman

Havanna, Kuba (1926–1927)

Alice Neel utexaminerades från konstskolan Philadelphia School of Design for Women år 1925. Kort därefter gifte hon sig med sin kubanske studiekamrat Carlos Enríquez. Även om Neel endast bodde ett år med sin man i Havanna gjorde den kubanska livsstilen och avantgardets ideologier djupt intryck på henne. Under den här tiden använde hon sig av grov penselteknik och mörka färgtoner. I Kuba beskrev Neel det dagliga livet och också samhällets sämre lottade i samma anda som hennes förebild från ungdomsåren, den amerikanske realisten Robert Henri.

 

New York och Philadelphia (1927–1932)

Alice Neel flyttade med sin familj till New York hösten 1927. Hon arbetade i en bokhandel i Greenwich Village och Enríquez som illustratör och redaktör. Deras dotter Santillana som föddes i Kuba dog i difteri, och deras andra dotter Isabella (Isabetta) föddes i november 1928. Enríquez lämnade emellertid Neel oväntat och förde dottern med sig till Kuba. Alice Neel återvände till sina föräldrar i Philadelphia men fick ett nervsammanbrott och togs in på sjukhus för vård hösten 1930. Neels målningar var ofta självbiografiska och speglade hennes personliga förluster. En känsla av främlingskap, sorg och död är starkt närvarande i hennes bildvärld.

 

Greenwich Village och Chelsea (1932–1938)

I början av 1932 blev Alice Neel utskriven från sjukhuset och flyttade till Greenwich Village i New York. I området bodde många författare och konstnärer av vilka flera satt modell för Alice Neels målningar. Greenwich Village var känt som ett revolutionärt och radikalt område vilket reflekteras starkt i Neels verk. Hon blev bekant med ett flertal av kommunistpartiets medlemmar vilket hade långt bärande inflytande på hennes tänkesätt och värderingar. Härom vittnar en mängd porträtt av tidens politiska aktivister och opinionsbildare. År 1935 blev Neel antagen till statens sysselsättningsprogram och lyckades därigenom hyra en egen bostad åt sig i Chelsea.

 

Spanish Harlem (1938–1962)

När Alice Neel flyttade från det bohemiska Chelsea till Spanish Harlem 1938 väntade hon sonen Richard vars far var nattklubbssångaren José Negrón. Området, som idag går under namnet El Barrio, beboddes på den tiden av en mängd latinamerikanska och puertoricanska immigranter. Bytet av bostadsområde innebar för Neel att hon fick en möjlighet att bli bekant med en helt ny samhällsklass, vilket man tydligt kan se på porträttens modeller. Neels andra son, Hartley, föddes i Spanish Harlem. Hans far var filmproducenten och fotografen Sam Brody. Neel bodde i Spanish Harlem fram till år 1962 och målade där speciellt många porträtt av sin egen familj och sin närkrets.

 

Upper West Side (1962–1984)

År 1962 flyttade Alice Neel till Upper West Side, ett område som var populärt bland konstnärer och universitetsfolk. Hon arbetade där fram till sin död. Upper West Side var återigen en helt ny miljö, och Neel försökte målmedvetet hitta modeller också från konstvärlden. Nu målade hon i raskt tempo konstnärer, kritiker, opinionsbildare inom museivärlden och representanter för olika subkulturer. Så småningom började dörrarna till de konstkretsar som hade dominerats av manliga konstnärer också öppnas för kvinnor. År 1974 arrangerade Whitneymuseet i New York äntligen
den första retrospektiva utställningen av Neels verk. Neel hade fått rollen som feministernas förebild. Typiskt för hennes senare produktion var att hon blev mera frigjord, färgskalan blev klarare och ljusare, och hennes verk var medvetet ofullbordade.

Alice Neels biografi

Tillbaka till utställningssidan